dets bebyggare derpå hafva sin utkomst, men de pteör derföre icke Sverges förnämsta rikedon Xlimatiska förhållanden förorsaka i allmänh klena skördar med hög brukningskostnad, hvi ket, i förening med långväga frakt till expor hamn, gör att blott Skåne samt en mindre d äf Öster. och Westergötland utan svårighet ka tithärda täflan med ryska östersjöprovinsern: Preussen och Danmark, under den tid af åre som förgår innan Nordamerika och Svarta haff länderna hunnit fylla verldsmarknaden. Det öfrig Sverge har förut haft och kommer att hafva si bösta marknad inom våra bergslager. Men gå den inhemska bergshandteringen under, återstå blott för jordbrukareti att försöka på verldsmark haädeh täfla med af naturen mer gynnade länder tills Han, trött af lönlös möda, söker bröd i främ Mande land. Svenska jernhandteringen har en gång ståt främst på hela jorden, våra silfveroch koppar grufvor hafva äfven räknats ibland de bästa Europa. Det är bergshandteringen, som lemna våra förfäder medel att uppehålla ändlösa ut ländska krig och gifvit Sverges röst inom der europeiska areopagen mer vigt än något anna lands af samma folkmängd. Men denna tid ä längesedan förbi. Ävnu stå i våra bergslage; vuttömliga grufvor såsom magasiner fyllda med den rikaste och ädlaste malm, medan i andra de lar af landet oerhörda skogar nästan värdelöss ruttna ner, samt folket går och svälter af brist på arbete. Ännu ega vi i våra talrika vattenfall en kraft. som, ensam den, skulle i företagsam. ma händer skapa industri och välmåga. Ånnu hava våra bergslager armar till malmbrytning till hela Englands jemtillverkving, och nästan hela det öfriga Sverge för kolning af bränslet, som åtgår till smältning af denna malm. Ki heller felas oss den intelligens, som all jernförädling fordrar och ytterligare öfver. Men visakna genom bergslagerna och förbi de större malmfälten jernvägar att billigt och istor skala frakta malmen till kolen, tackjernet till smedjan och det efter stundens behof utsmidda jernet fill exporthamnen att söka förmånligaste marknad. Andra länder hafva byggt jernbanor till sina grufvor och åtta folk hafva redan undanträngt oss från hedersplatsen. Bessemerfabrikationen gör nu stål samt godt jern äfven af dåliga malmer, och denna metod, som eljest framför andra gynnar en billig förädling med träkol af våra malmer, skall snart gifva nådestöten åt Svergesjernhandtering, såvida vi ej dessförinnan lärt beakta vårt eget bästa. w Det är under sådana förhållanden representanterna för våra bergslager framträda vid riksdagen och yrka på att man skall begagna sig af den utländska penningmarknadens nu ovanligt finan ställning samt upptaga ett statslån, tillräckligt stort för att fullborda eller lemba understöd till de vigtigaste af ifrågasatta bergslagsanor. Fastän detta förslag i början möttes med allmän ovilja, hafva riksdagsmännens åsigter derom på kort tid mycket ändrats, hvartill kanske mest bidragit, det man alltmer börjat bli ense om att landets ställning för hvar dag blir betänkligare, samt att mycket behöfver göras till dess upphjelpande. Man har föreslagit med ens taga detta lån så stort, att det räcker äfven till fullbordande af östra och nordvestra stambaHorha, emedan man inser att någon större trafik ej kan påräknas förrän efter hela jernvägssystemets fullbordande. Man skall numera få svårt att förneka vår industri förmågan att förse oss med inhemsk jernvägsmateriel, och vi kunna derför hoppas, att nästan hela jernvägslånet skall komma landet till godo, och sålunda lätta börlan af de offer, som kräfvas af omtankan för vår frihet och sjelfständighet. När jernvägarne förenat våra grufvor, skogar ch vattenfall, behöfver ej längre fruktan för arvetslöshet drifva svensk man i landsflykt, äfven om vår nuvarande befolkning mångdubblas.