lröjes långt efter riksdagens afslutande och lå högst få personer vidare taga någon käniedom om förhandlingarne, kunde utbytas not en riksdagstidning, hvilken — såsom falet t. ex. äri Danmark — upptoge fullständig edogörelse för förhandlingarne och utkomme summerföljd, så skyndsamt, att tidningarne unde derur hemta redogörelsen för öfveräggningarne om sådana vigtiga frågor, röande hvilka det kan vara af intresse för ulmänheten att erhålla utförliga referater. Men förverkligandet af en sådan plan för1tsätter tillgång på tillräckligt antal skickiga stenografer, hvilka kunna tillförlitligt ippfatta och skyndsamt utskrifva förekommande yttranden. Att deremot, på sätt det tillfälliga utskotet. föreslagit, genom riksdagens försorg utgifva ett sammandrag af förhandlingarne, är, befara vi, mycket opraktiskt och särer svårligen kunna med någon framgång verkställe3 eller blifva till något gagn. Det vill synas som om förslagets upphofsmän icke haft tillfälle göra sig reda för de praktiska svårigheter, som här förete sig. Man vill ;anförtro. sammandragets. verkställande ät fem notarier i hvardera kammareny ställda under uppsigt af en gemensam redaktör. Notarierna skulle naturligtvis aflösa hvarandra i arbetet. Nu är likväl att märka, att en sådan aflösning låter väl verkställa sig då det är fråga om att på stenografisk väg fullständigt uppfatta allt som säges. För att verkställa ett. sammandrag som endast återger det väsentligaste, fordras deremot att åhöra och förstå hela förhandlingen. Den aflösande mnotarien kan icke hafva någon kännpecom om de föregående yttranden, mot hvilka sednare repliker riktas. Det blir honom derföre ytterst svårt om icke omöjligt att förstå replikerna. Ånau mindre kan han veta hvad bans företrädare i arbetet upptagit af föregående talares anföranden och hvad som til följd deraf bör upptagas af svaren. Det är knappast tänkbart att på detta sätt åstadkomma något sammanhang i ett dylikt sammandrag. Kanske vill man att redaktören skall åstadkomma sammanhanget. Men äfven om detta vore honom möjligt för den kammare, hvars förhandlingar han öfvervarit — hvilket det för öfrigt icke är, få framt han icke sjelf fört så fullsändiga anteckningar att han kan betraktas såsom egentlig referent och kan suppleera hvad som bristef ide af de särskilda notarierna aflemnade såmmandragen — så är det dock alldeles omöjligt för honom att hafva något omdöme om den semtidiga förhandlingen i den andra kammaren. Och sedan, hvilken outtörlig källa till konflikter mellan leda möterna å ena sidan, samt notarierna och redakiören å den andra. Ledamöterna kunna väl klaga ötver ofullständighet och orikt gheter i tidningarnes referater, men dessa framträda åtminstone icke med anspråk på något slags officiel karakter, och riksdagsmännen behöfva således icke stå till svars för hvad som lägges dem i munnen. Helt annat blefve förhållandet med det ifrågasatta officiella sammandraget. Det framträdde med anspråk på tillförlitlighet, men måste dock, genom sjeliva sin egenskap af sammandrag, vara ofullständigt och underk:stadt hvarjebanda misstag oeh bristfälligheter. Man behöfver icke ba mycken erfarenhet för att inse till hura många klagomål, huru mycket missnöje och huru stor oreda detta skulle gifva anledning. Någon annan bot härför fuines icke, än att återgifva yttrandena med största möjliga fullständighet, och vi hemställa till en hvar huru detia står tillsemmans med planens öfriga detaljer, Komw:ir sedan frågan om spridningen. U:skottet tyckes ha förutsatt, att allmänna tidningarne skulle bekosta sig riksdagstidniogen såsom bihang och på dt sättet sprida det officiella sammandraget till oll. mänheten. Hvud till en början sraår den rent materiellz sidan at denna sak, synes utskottet ha föreställt sig, att någon svårighet i detta fall icke ulle uppstå ur synpunkten af kostnaden, då riksdagstidningen lemnaces mot ersättning för papper och trycka ng. Vi bedja till en början få fäste uppmärksamheten på, att för den tidning. hvilken ville såsom bihang sprida riksdags. tidningen, äfven tillkomme stämpelafgiften, på hvilken vederbörande icke synes ha tänkt. Vidare äro vi i tillfälle att upplysa, att tidningarnes format och öfriga omkostnade; vuxit så ansenligt på sednare tider, utan at! prenumerutionspriset höjts, att vi tro oss med säkerhet kunna påstå, attingen svensk tidning har råd att bekosta sg en sådan myckenhet bihang, då tidningens öfriga omkostgader derigedom icke minskades med ett öre. Det är n-mligen ett ytterligare misstag af utskottet om det föreställt sig, att till följd af detta arrangement tidningarne skulle kunaxa undvika att hälla sig egna re ferenter och meddela egoa referater. Fö! det första är det ytterst osannolikt, att riks dagstidningen, alla anstränghingar till trots, skulle-kunna meddela sina underrättelser så skyndsamt som allmänheten numera är van att erhålla kortfattade underrättelser om hvad som tilldragit sig märkligt i riksförsamling n. För det andra är det föga sannolikt att tidningarne och deras läsare skulle låta sig åtnöjas med det officiella sammandraget. Det är en temligen natur. lig sak, att ur detsamma skulle utgallras många sådana pikanta drag af förhandlingarne, om hvilka allmänheten helst vill er hälla k nnedom, och framförallt att leda. möterna sku le sjelfva draga försorg om. att hvarje yttrande, för hvilket man seder. mera och till följd af diskussionen finner sig icke vilja stå, derur skulle utplånas. Mer då det är allmänhetens rätt att erfara del faktiska sådant det företett sig och de. all männa tidnvingarnes pligt att söka meddela det, så skulle tidningarne i alla fall se sig föranlätna att forfarande hålla sina referen