DE OSYNLIGA I PARIS. ) AF GUSTAYE AIMARD, Öfversättning. FÖRSTA DELEN. ? Ab! men, du har inte slutat än ...7, mumlade Coquillard, som vände sig så att han gom i skuggan och gömde denna beundransvärda prydnad på sitt obehagliga ansig:e... Nåväl! denne dränkte, den dersårade?...? Ja, det var sannt.? Mouchette skulle just svara på CoquilJards fråga, då dörren g öttes till utifrån, så ett den gick upp, och en gosse kom in i rummet. Gossen vände sig om. Se der ha vi Cisale! Ah, bra! du kommer som Mars i farten?, sade han, seende på Coquillard med ett illparigt 1 ende. Nu är det slui!? brummade denne mel lan tänderoa, ?omöjligt att få veta. något.? Goddag, mina herrar, damer och hela sällskapet, sade la Cigale höfligt och torkade af sina skor på den f. d. halmmatta, som befanns ieke på golfvet, men utanför dörren. Coquillard vände sig om ,ed föriretad uppsyr, som den nykomne dock icke tyckt2s märka. Moncheite steg upp från sin stol och erbjöd den mycket ceremoniöst åt sin nya gäst, som emottog den utan att länge låta bedj sig. ) Se A. B. n:r 11-—13, 15—17, 19, 21, 23, 2, 27 och 29-35.