Kanslerns andra skäl, att sökande till de juridiska lärareplatserna vid Lunds universitet, enligt hvad erfarenheten visat, i allmänhet äro mera sällsynta, är föga mindre svårt att reda. Vi lemna derhän riktigheten af det åberopade faktum af sådana sökandes sällsynthet, änskönt det lätt nog skulle kunna visas, att oaktadt en ovanligt hastig omsättning af lärarepersonalen vid nämnde fakultet egt rum, ingen enda af dess lärareplatser på sednare tider blifvit tillsatt, utan att flere sökande derom täflat. Men vi fråga: kan en sådan sällsynthet ?i allmänhet? anföras såsom något skäl för åtgärden att, då flere sådana sökande verkligen finnas, för den ene förlänga proftiden till den andres förfång? Om sådana sökande verkligen vore sällsynta, så låge ju häri en anmaning att genom största möjliga oväld söka draga till sig så många som möjligt. Men om det blefve vanligt att bland flere sökande den ene behandlades på ett sätt, den an dre på ett annat, så vore ej så underligt, om sökande till dessa platser blefve ?mera sällsynta?. Men hvad kan meningen då vara? Efter mycket funderande tro vi oss till slut hafva funnit föana lösning, och kunnat för oss förklara, huru anslern kunnat för en sökande tillstyrka er ?nåd, ehuru denna för en annan ovilkorligen måst medföra lika stor ?onåd. Då nemligen en olikhet i behandling af två personer, under förutsättning af rättvisa, måste grundas på någon olikhet emellan dessa, så hafva vi sökt göra oss klart hvari sådan olikhet kunde förefinnas, såvidt sådan kunde vid den tid, då prolongationen ifrågasattes, vara kansleren bekant. I en enda omständighet förefanns någon påfallande olikhet, nemligen deri att Sjöberg inhemtat sin juridiska bildning vid Lunds universitet, Hammarskjöld åter i Upgala. Och vi tro oss derföre ej fela, när vi auntaga detta hafva varit det afgörande motivet till bifallande af Sjöbergs ansökan. Om man lägger denna mening i kanslerens ofvan anförda skäl, så att orden sökande till de juridiska lärareplatserna vid Lunds universitet i allmänhet ärv mera sällsynta? antagas betyda sådane som vid Lunds universitet erhållit sin juridiska bildning, blir både skälet mera öfverensstämmande med faktisk verklighet, enär sökande ifrån Lund af naturliga orsaker verkligen äro och varit mera sällsynta? än sökande ifrån Upsala ; och tillika blir det verkligen logm sammanhang i slutledningen. (Som sökane från Lund äro mera sällsynta, böra de upp: muntras; hr S. är sökande från Lund; alltså bör han uppmuntras.) Men om så förhäller sig — och detta bekräftas jemväl deraf att samma grundsats tillförene flere gånger synes hafva blifvit. af kansleren tillämpad; vi erinra exempelvis om det bekanta Tengberg-Hammarstrandska befordringsmålet — så måste vi på det högsta beklaga, att en sådan grundsats kunnat vinna insteg hos universitetsstyrelsen, att man vid akademiska befordringar i första rummet frågar, hvarifrån de sökande komma och först i det andra hvad de äro. Så uppmuntras detsmåaktiga kif, som länge utmärkt våra universiteter; så blifva universiteterna blott provincialinstitutioner och de akademiska läraretjensterna ett slags burskapsrättigheter för ett par priviligierade småstäder; och så måste hos den studerande ungdomen komma att inplantas en småsinnad och trångbröstad anda; för att icke tala om den skadliga inverkan redan det måste öfva på ungdomens aktning för lag och rätt, att den ser lagens föreskrifter kunna ?in casu? tillsidosättas. Allt detta synes oss påtagligt, och vi vilja derföre icke längre uppehålla oss dervid, utan fortsätta istället vår framställning af befordringsmålets vidare fortgång, enär äfven dess sednare behandling erbjuder ett par punkter af intresse. Med begagnande af den nådiga förlängning af fatalietiden, hvilken kommit honom till godo, aflade emellertid dr Sjöberg i sista dagarne af Mars föreskrifna prof med en akademisk afhandling och tvenne profföreläsningar, Hos juridiska fakulteten uppstodo skiljaktiga meningar. Professorn i ämnet tillerkände Hammarskjöld före träde såväl med hänsyn till beskaffenheten af hans afhandling som särskildt med afseende på hans ovanliga förmåga i det muntliga föredraget. Fakultetens öfriga tvenne ledämöter, i viss mån medgifvande Hammarskjöld företräde i muntlig framställningsförmåga, tillerkände deremot företrädet i det hela åt dr Sjöberg, på grund deraf att hans skriftliga profafhandling förmenades ega något företräde framför Hammarskjölds. Men detta är af andra skäl svårligen antagligt, enär, äfven om man icke vidare fäster sig vid det omdöme som af professorn i vetehskapen blifvit fäldt, andra auktoriteter om Hammarskjölds afhandling yttrat sig på ett sådant sätt att dennes omdöme deraf bekräftas. Om denna afhandling Je sig nemligen kort derefter juridiska faulteten i Upsala, dit Hammarskjöld på grund deraf utan ansökning kallades till docent, och särskildt prof. Rabenius, (vid detta universitet Professor i motsvarande ämnen) och prof. Rydin (som förut beklädt just den adjunktur, om hvars tillsättande nu var fråga) på ett högstlofordande sätt. Men icke nog härmed! Då saken förekom till behandling i Lunds konsistorium meddelades ett yttrande af den störste kännare i dessa ämnen vårt land eger, nemligen af prof. Bergfalk, hvilken efter tagen kännedom af båda afbandlingarne förklarade Sjöbergs prof vara Pfullgodt, Hammarskjölds mera än fullgodt?. Pa grund af sådane auktoriteter synes man berättigad antaga att Hammarskjölds athandling åtminstone icke var underlägsen Sjöbergs. Men i sådant fall synes oss företrädet ovilkorligen hafva bort gifvas ät Hammarskjöld, i betraktande såväl af den kortare proftid. denne fått tillgodopjuta samt af hans otvetydiga öfverlägsenhet i muntlig framställningsgåfva, äfven om man icke skulle vilja lägga någon afgörande vigt derpå, att professorn 1 ämnet gifvit Hmmarskjöld sitt förord. Något afseende torde dock vid sådana tjenster böra fästas derå, enär statuterna förutsätta en jemn samverkan för studiernas befordrande emellan professor och adjunkt i ett ämne; enär alltså professorn i ämnet företrädesvis bör vara intresserad deraf att adjunktsbefattningen väl besättes; enär vidare hos honom i allmänhet bör förutsättas största sakkunskap; och ett afvikande ifrån hans omdöme alltså innebär ett. misstroende emot antingen hans förmåga eller hans vilja att rättvist bedöma aflagda prof. : I konsistorium blefvo meningarne så delade, att förslagsrummens ordning måste bestämmas genom utslagsrösten hos ordföranden (professor i zoologi) genom hvars votum första förslagsrummet tilldelades åt Sjöberg, det andra åt Hammarskjöld. Öfver detta anförde denne inom utsången af Juni besvär, öfver hvilka konsistorium först i Nov. afgaf äskad törklaring, sedan konsistorium alltså dervid tagit sig grundlig betänketid. Efter ytterligare 2 månaders besinningstid afgjordes målet af kansleren genom docenten Sjöbergs ofvan omtalade utnämning. Hvad som härvid i första rummet förtjenar uppmärksamhet är utan tvifvel den särskilda undantagsförmån, som blifvit den ene sökanden medgitven. Till hvad härom redan blifvit sagdt, vilja vi blott tillägga, att det torde förtjena un-lersökning hos konstitutionsutskottet, vid granskningen at statsrådets protokoller, huruvida återställande af läga tid som försuten är? må ske i annan ordning än som stadgas i 18 Ä iegeringsformen. Och äfven om man, på grund af ko-l. nungens ekonomiska lagstiftningsrätt, medgifver . letta, torde det böra tagas i betraktande, huru-j. vida det är öfverensstämmande med K. M:ts vär-dighet att i särskilda fall utan laga anledning medgifva undantag Irån allmänt gilna föresktif-: ler. Den långa tid som tjensten under ofvananförda omständigheter fått stå obesatt torde jemväl böra bemärkas, med hänsyn till frågan, huruvida dessa frågor ej skulle vinna en raskare j