j uppfostran utan vid omsorgen af det hus I liga arbetet såsom brygga, baka, spinna sy, väfva. Andra tider, andra seder måste man vänj Isig vid. Det skulle medföra en ekonomisl förlust att numera förrätta på samma sät som förr d2 för mången .genom vanan s hemtrefliga göromålen.. Barnen kunna i d flesta fall ej i familjen erhålla en tidsenlig uppfostran. Sällsynta — vi hoppas det — lära väl fallen vara, der det öfverensstäm mer med mannens Önskningar eller qvin nans smak och fallenhet att vara en mode I docka, framställande endast lyxen, öfverflö det och fåfängan. Men omkostnad.r öka I med de stigande anspråken inom familjlif I vet äfven då de hållas inom ett måttlig Ilefnadssätt. Härigenom försviras utsigte för mannen att gifta sig. Kan deremothu Istrun genom sin verksamhet bidraga till hu sets underhåll, så ökas ju säkerheten fö: familjens ekonomiska bestånd. Det torde derföre ej vara någon fara utan tvärtom lyckligt både i moraliskt och ekonomiskt hänseende om husmodren he: en allvarlig och vinstgifvande sysselsättning. Dessutom är det ett stort antal ogifta qvinnor, som ej äro betungade med van liga husmoderliga göromål, men hafva behof af en sysselsättning, som tryggar deras ekonomiska ställning samt höjer deras mensk. liga och qvinliga värde. Det behagligt qvinliga, eller poetiska är ej vidhäftadt qvinnan som en yttre prydnad — det är en afspeg. ling af hennes innersta och kan hvarken fördunklas eller utplånas af en förnuftig och tidsenlig verksamhet. Mannens verksamhetsfält förminskas egent ligen ej af en vidsträcktare verksamhet ge nom qvinnan, ty utom det att qvinnan är i stånd att utöfva yrken, som mannen ej skulle finna lönande, ökas vanligen konsumtionen i förhållande till produktionen, Det finnes göromål, till hvilka mannen ensam såsom den starkare har förbehällsrätt, men erkänner man det välsignelserika af 4 innans verksamhet i familjen, hvarför-cke då se betydelsen af hennes verksarah ocm kommunen, kyrkan och etetev? Dessa fyra utgöra i sielba verket cit her. och det hela bör influ af samts frö en är stark, men han ty dfö tv, tygoliös, egennyttig och hr : 4 svan är stark genom sin sedlighet, ux genom sia humanitet, oöfvervinnelig genom sin milda qvinlighet. Man har jua länga insett tvån. gets och hårdhetens metod olämplig vid urdervisning och uppfostran; en mildare anda har ju börjat visa sig uti lagstiftning och bestämningar i allt som rör samhällets angelägenheter. Väldet, hatet, splitet och krärkniogen af ecskildas rättigheter skola väl omsider lemna plats för en anda af endrägt och försonlighet, af kärlek till gemcnbästa. Detta är ristendomens löra, är samhäliets grundval. Härtill behötvas allas krafter och ej minst qvinnans. Upplysningen går framåt med oemotståndlig kraft, den vidgar sig och skär ständigt vya strömfåror inom de menskliga samhällena, men de som äro satta att bevaka det cuskildas och allmännas angelägenbeter, få ej blunda för tidenstecken. Löjet och smädelsen öfver den lärda qvinnan äro betydelselösa lika luftblåsor sväfvende endast på ytan af dagens opinion, som i morgon ej mera finnes. Hos sig sjelf, i tidsandan och i den sanna menskliga bildningen har qvinnan en säker borgen för uppnäendet af sina rättigheter, men för ett samhälle och ännu mera för individen är det ej likgiltigt, om det sker i dag eller i morgon. Qvinnan vill hafva sina rättigheter erkända uli en tidsenlig uppfostran och uti en offentlig verksamhet, som samhället behöfver. T. J. Hartelius.