t) bekänna, om de begätt några an I från snickaren Thomson. Derjemte hade han Ina stöld hade Malmgren blifvit bortkörd från derstäden J. Jönsson. Dessutom hade Malmgren ger tillgripits och på stället förtärts. Gossarne, man och Carl Fredrik Olsson. Efter i går hålden slutransakning fälldes utslag i detta bedröfder de tillgripit å den der stående pulpeten ligders Magnus Magnusson, Carl Ludvig AndersMalmgren för ett par år sedan haft plats som springpojke hos honom under 3 eller 4 månader, men blifvit bortkörd, emedan hr Post märkt att Malmgren tagit löspengar ur fickorna i hans kläger, hvilket Malmgren äfven erkänt. Ordföranden uppmanade nu ynglingarne att a dra brott än dem, till hvilka de förklarat sig skyldiga, och Malmgren särskilt att tillstå, om han tillrädt W. Olsson att anlägga mordbranden. Såväl Malm.J gren som de båda andra sade sig icke ha något. mer att bekänna. Häradshöfdingen Engzell inlemnade till domstolen en förteckning på de i förrådskammaren vid brandtillfället befintli under loppet af två år samlade effekterna. je halfår hade auk-tion å dylika effekter förrättats, sedan de förvarats vederbörlig tid, och voro nämnda effekter värderade till 519 rdr. Cellfängelsedirektören Hasselqvist upplyste nu, att Malmgren för honom ytterligare bekänt sig ha hos pantlånaren Keleth för 12 å 14 rdr pant: satt en ytterrock som W. Olsson lemnat honom. Malmgren erkände detta, hvarpå han tillstod, att han under sin kondition hos boktryckaren Hellborg tillgripit 3 flaskor hallonsaft och några ägg från faktorn å hr Hellborgs boktryckeri tagit en rökpipa med silfverbeslag. Under det han hade anställning å handlanden Rydbergs tvålfabrik hade han stulit 16 rdr i ett skåp, som stod i ett rum derstädes. Denna stöld hade Malmgren en sam begått, en del af penningarne hade han druckit upp, men äåterlemnat återstoden, då man började misstänka och förhöra honom. Fördentvålfabriken: Penningarne tillhörde en arbetare vid ett annat tillfälle, på tvålfabriken tagit en mindre summa (omkring 1 rdr), som tillhörde arbetarne och förvarades i en ask. Vidare er kände Malmgren att han, under det han hade anställning vid Cronholmska boktryckeriet, derstädes vid åtskilliga tillfällen tillgripit gamla tidningar, hvilka han sålt till en hökare Sonesson, och hvarför han erhållit omkring 3 å 4 rdr. Under samma tid hade han och en annan pojke tagit och sålt en kyckling, tillhörig handlanden Grönqvist. — Varberg den 2 Febr. Om en rymning från Varbergs straff-fängelse sistl. måndags afton meddelar Varbergs tidning: Rymmarne hade dagligen haft sin sysselsättning i fångarnes matrum med rengöring af kärl m. m. Tre af dem voro sjuklingar, som förkla rats odugliga till egentligt arbete. I matrummet, der desse om aftonen efter fångarnes måltid voro sysselsatte, finnes ett fönster å ena gafveln, som vetter åt vester, eller utåt hafvet. Detta fönster, beläget 4 alnar från golfvet och 13 alnar öfver marken derutanför, är försedt med ett starkt jerngaller; tvenne stänger i detta galler hade afsågats och ur den sålunda beredda öppningen hade rymmarne nedhalat sig på en lina, hvilken å inre borggården begagnats för upphissning af vatten ur en der befintlig brunn. Gynnade af ett tjockt mörker, regn och blåst, hade de lyc kats undgå de soldatposters uppmärksamhet, hvilka befunno sig på något afstånd från sagda fönster (det enda ä denna sida), och utför en trappa begifvit sig ned till halfsstranden och vidare utmed vallarne genom, stenhuggeriet samt öfver bergen utåt Apelvik. Anda dit kunde man i snön spåra dem, men der hade de begifvit sig ut på landsvägen. Den vid borggårdsporten posterande vaktknekten, intill hvilken dörren till matrummet är belägen, hade funnit dem närvarande högst en qvarts timma förr än de saknades. I den ändan af rummet, der ifrågavarande fönster är beläget, är mindre ljust, hvilket förklarar, att det kunnåt undgå vaktknektens uppmärksamhet på hvad som tilldrog sig i rummet, som hade en glasruta å dörren för vaktknektens observationer. Visitationer ha dagligen 2 gånger skett i detta som i andra rum. Genom åkande och andra expressbud, äfvensom pr telegraf, underrättades allmänheten om rymningen, och bevakning vid alla broöfvergångar i trakten anordnades. Vid Falkenbergsbron gjordes af den der utställda vakten en icke päräknad fångst. Der smög sig nemligen nattetid öfver bron en person, som, antastad, tog till bens. Gripen, befanns han hafva varit inne i Falkenberg och stulit, hvadan han häktades. I torsdags e. m. kommo 3 bönder från Sibbarp körandes, med 3 af rymmarne, hvilka af dem blifvit gripne uti en lada i Sibbarp. De voro vid gripandet ännu iklädde fångdrägten och hade icke medhunnit att nnder sin korta frihetstid begå något brott. Den fjerde rymmaren, en gubbe vid krycka, hade antagligen genast skilt sig från sällskapet och är ännu, oss veterligen, icke återfunnen. (Denne lärer en gång förr hafva rymt från fästning.) Troligen har han tagit en annan väg; men antagligt är, att han ej kan hinna långt, innan äfven han blir fast. — Unga brottslingar. Från Kristinehamn skrifves den 1 Februari: Under de sednaste rättegångsdagarne har vid härvarande rådhusrätt handlagts ett i hög grad upprörande mål, nemligen med sju stycken ynglingar emellan 15 och 18 är, hvilka under gistliden sommar och höst varit anställde såsom körpojkar vid Sjöändsjernvägen härstädes, under hvilken tid de, vid tillfällen då trafikinspektoren varit för tillfället borta, medelst falska nycklar, flerfaldiga gånger beredt sig tillträde till kontoret, gande penningar, till mindre belopp för hvarje gång, hvilka sedermera delats eller rumlats upp; äfven bränvin hade på kontoret åtskilliga gånsöner till i staden boende arbetarefamiljer, voro: Nils Emil Nilsson, Axel Wilhelm Gustafsson, Anson, Olof Gustaf Johansson, Carl August Hultliga mål, hvarigenom Carl Fredrik Olsson, som dels icke varit med om sjelfva stölderna, men väl blifvit i väntsalen bjuden på bränvin af de andra gossarne, och dels såsom minderårig, från allt ansvar frikändes; men de andra dömdes: Carl Ludvig Andersson och Carl August Hultman, hvilka anskaffat de falska nycklarne, till 8 samt de öfriga, Nils Emil Nilsson, Axel Wilhelm Gustafsson, Anders Magnus Magnusson och Olof Gustaf Johansson, till 7 månaders straffarbete, hvarjemte de alla förklarades medborgerligt förtroende förlustige under en tid af 5 år. Särdeles upprörande för såväl rättens ledamöter som öfrige närvarande var att se med hvilket lugn de unga brottslingarne försökte till vissa delar dölja sanningen angående brottets vidd samt att i deras ögon, hvarken under ransakningen eller vid utslagets afkunnande, en enda tår kunde upptäckas. LANDSORTS-NYGETZR Linköping den 2 Febr. Eldsvåd Från