medborgare af egen drift och i känsla af attnågot måste göras, samlas för att vapenöfva sig, då man vet att Stockholms skarpskytteförenings befäl, för hvilket tiden säkerligen är lika dyrbar som för armåns i Stockholm varande officetare, flera gånger i veckan samlas till gemensamma öfningar, då är det en beklaglig företeelse att finna centralinstitutets salar tomma å tider, då de upplåtas åt hvarje vän af vapenöfning. Villigt erkännes att flera af garnisonens officerare genom trägen tjenstgöring äro förhindrade tillstädesvara vid dessa öfningstillfällen och att mången i Stockholm boende, indelta armån tillhörig officer, så använder tiden i statens eller enskilds tjenst, att han eger föga tid öfrig till annan sysselsättning; men insändaren misstager sig icke då han förklarar, att ändock flera finnas, som, utan egentlig verksamhet, föredraga ett förslöande, onyttigt lif å kaffer, klubbar och promenader, framför den visserligen ansträngande men dock helsooch kraftgifvande öfningsstunden å fäktsalen. Kamrater! Låt detta mitt yttrande komma på skam, samloms måndagar, onsdagar och fredagar vid middagstiden uti gymnastiska Centralinstitutets fäktsal till idkande af ridderliga öfningar, krigaren höfves säkert öga, kraftfull arm — frisk själ bor oftast i frisk kropp. Officer.