DE OSYNLIGA I PARIS, 7) AP GUSTAVE AIMARD. Öfversättning. FÖRSTA DELEN. De båda förstnämnda betraktade hvarandra-med misstrogoa och afundsjuka blickar under det de uttömde sig i loford öfver den nya stjernan inför hertiginnan, som var förtjust öfver denna utomordentliga framgång. Den sistnämnda förde grefve Warrens afsides, kramade hans händer så att de knakade och ropade gång på gång: Hon är tillbedjansvärd !-det är en juvel! det är en diamantgrufva! Hon är värd sin vigt i guld !4 Hon är hederlig och af god familj, min bäste baron. Ni är enkling, tror jag? Ja, inte annat jag vet. Nåväl? CNåväl, hvad? Gift er med henne, inföll grefven skrattande. Jag skall tänka derpå, svarade Kirschmark allvarsamt, jag skall tänka på den saken i natt.s Baron Kirsehmark hade en lätt österrikisk brytning, så att han väl icke talade den omöjliga rotvälska som baron Nucingen hos Balzac, men som likväl, till skada för hans millioner, gaf honom en viss likhet med en skomakare i ett stort hus. 4) Se A. B. n:r 11—13, 15—17, 19, 21, 23, 24 och 27.