Den omnämnda jernvägen med bro vid Stralsund till Arcona på Rigen, som i det hela ju endast skulle byggas för skandinaviska posten och några få passagerare, torde allt stå i vida fältet. Efter uppgift af auktoriteter i sjömansfacket skall en regulier fart emellan Ystad och Arcona, som ligger på öppna kusten, vara alldeles omöjlig innan en högst dyrbar hamn bygges, emedan vu ingen plats finnes, der fartygen kunna ligga i säkerhet. W. R. nämner mycket riktigt att i Nordtyskland under sednaste tiden försiggått så många stora och genomgripande förändringar att alla, äfven de närmaste, följderna af dem ännu icke ens med någon grad af sannolikhet kunna i förväg beräknas, men just af detta skäl kunna vi ej gilla hans åsigt att först vid 1869 års utgång någon förändring kan träffas i det nu gällande under helt olika förhållanden med Preussen afslutna postfördraget. Har BSverge skäl till att söka komma ifrån skyldigheten att underhålla postföringen mellan Skåne och Pommern, och tror man att genom en anvan postlinie icke allenast för posten utan indirekt äfven för statens jernvägar förmånligare resultater kunna ernås, än genom en postlinie till Stralsund, så tyckes oss den tidpunkt just nu vara inne då man med uppmärksamhet borde följa händelsernas gång och söka vinna de fördelar, sorå derigenom kunna vinnas. Då Norges postgång till följd af den nya jernvägen torde fordra större förändringar, så är att antaga, att detta jemväl skall underlätta för Sverge, att få modifikationer i den med Preussen en gång afslutna traktaten. W. R. uppgilver, alt Preussen under de förhandlingar, som sedan mer än 20 år förts rörande hithörande ämnen icke visat någon synnerlig benägenhet att låta hvila uppfyllandet af den åberopade artikeln i 1815 års wiener traktat; detta förhållande har naturligtvis varit ett af hufvudskälen, som måste tagas i betraktande vid tillkomsten af det sednaste postfördraget och är således ur preussisk synpunkt ganska lätt förklaradt. Hittills var det fråga om att svenska posten skulle gå till en icke prousisk hamn (öfver Danmark eller Liäeck); öfvertager nu Preussen emellertid Libecks postväsende, bortfaller ju sjelfva grunden för den tills dato af Preussen följda politiken. Preussen bör nu väl sjelft finna intresse uli att icke fortsätta på en förlustgifvande linie, då en annan förmånligare är att tillgå. Det finnes dessutom ett särdeles vigtigt skäl för Preussen att protegera en postlinie Ystad— Travemiinde, i fall det öfverta,er Lä becks postväsende; det har då nemligen hela året om att påräkna hela den svenska och norska posttrafiken, som för närvarande under vintern till största delen går öfver Danmark. Vill man ock ej fästa afseende vid Läbeckerförf:s gjorda utsigter till briljanta biförtjenster? på en postlinie Ystad—Traveminde, så torde man i alla fall ej kunna undgå att dela hans ösigt om, att största delen af Sverges och äfven Norges persontrafik skulle komma denna linie till del. Vi vilja ej betvifla den ärade signat. W. R:s uppgif Patt linien Ystad—Stralsund icke varit så obetydligt anlitad afresande, som Libeckerförf. synes föreställa sig det, af någon betydenhet är den i alla fall icke, deremot är det allmänt kändt, att den ojemförligt större delen af den resande svenska allmänheten nu redan tagit vägen öfver Libeck och i huru mycket större skala skulle detta ej inträffa i framtiden, om man från Stockholm skulle kunna uppnå Traveminde, via Ystad, på cirka 32 timmar, i stället för nu direkte med ångbåt cirka 48 och hittills öfver Danmark på cirka 50 timmar. BSiffrorna tala för tydligt i detta hänseende! W. R. bestrider j heller att postverkeis bruttoinkomst af sjöpostförbindelsens nnderbållande på Travemiinde skulle blifva betydligt större än hvad Stralsundsferten hittills afkastat eller i den närmaste framtiden torde kunna komma att afkasta; den örade författaren söker dock parallelisera detta medgifvande genom uppgiften att Dan:vark skulle hafva förlorat på postlinien Korsör— Liibeck. Detta är nog sannt. Denna linie torde dock ej kunna jemföras med linien Ystad—Travemiinde, då den, såsom Libecker-författaren sjelf visar, icke varit denl naturliga och den dessutom haft att konkurrera med ångbåtslinieroa Korsör—Kiel och Kjöbenhavn—Liibeck. Kommerskollegii berättelser öfver utrikes handel och sjöfart ! bevisa att en ganska betydlig del af Sverges import tager vägen öfver Libeck, och man vet att denna hufvudsakligast består af sädana varor, som äfven kunna tåla vidl. kostnaderna för en landiransport, synnerligen då samtidigt den ej obetydliga sjöassuranspremien till en del besparas. Södra och mellersta Sverge har dessutom redan ej obetydliga transaktioner med Liibeck, så att postängbätarne på Ystad hvarken under sommaren eller vintern riskera att fara nästan tomma från och till Traveminde, såsom de nu enligt W. R:s uppgitt tyckas göra från öch till Stralsund. Den större kolåtgången under vägen till Travemände, som pr resa fram och tillbaka representerar en utgift af 100, högst 125 rdr rmt, borde, med hönseende till den större trafiken, skäligen ej förtjena alltför siort afseende; någon större besättning på ångbäten kan ej l.eller komma i fråga. Medgifvas mäste deremot, att på linien Ystad—Travemiände skulle behöfvas flera ångvåtar än på linien Ystad—Stralsund. Det beror dock på framtida underhandlingar att visa, dels om icke Preussen bädanefter som hittills kunde förklara sig beredvilligt att för sin del ställa en om icke två båtar, dels om ej privata bolag skulle öfvertaga liniens underhållande, med till. skott ur postkassan — som för postverket väl alltid skulle bli det förmånligaste —, dels om ej i nödfall lämpliga ångbåtar kunde förhyras, innan man behöfver tänka på beställandet af nya dyrbara fartyg. På punkten 4) torde endas en fackman kunna svara; vi tillåta oss emellertid fi ta uppmärksamheten vid, att ju större delen af eri uppställda svårigheter försvinna i samma stund man har att göra med Preussen och icke med Libeck. Att Libeck ej gjort Sverge några nya propositioner och hittills ej bar börjat några underhandlingar, sedan de sednast påbör jade ej fört till något resultat, — Sverge deremot tills 1870 slutit ett postförbund med Preusgen. bör man ej kunna förundra Im f0t me -m