AMA MOE MR ff RM. Läsesalongon för damer. Man har i dessa dagar i tidningarne läst en anmälan om bildandet af en läsesalong för damer i Stockholm. Den motivering af planen dertill, som dervid meddelades, har avgifvit syftemälet derför. Man finner af denna motivering att det är ett läsesällskap för qvinnor man söker åstadkomme, och detta är ämnadt att upprätthållas af sig sjelft, eller genom abonnenter, såsm planen vidare avgifver. Företagets nyhet skall utan tvifvel öfverraska mäångs, isynnerhet inom de kretsar, der man ännu icke vaknat til insigt om någon studiers eller läsnings betydelse för qvinnan. Det råder der allmänt nog samma anda som hos en god del af — allmosen, den der betraktar folkskolan såsom ett onödigt påhitt, som deras barn väl kunde vara förutan, alldenstund de sjelfva icke gått i den skolan. Inom dessa kretsar torde derföre väl förslaget icke fisna mycken genoklang. Men det finnes andra; det finnes isynnerhet en krets af yogre och äldre lärarinnor i hvarjehanda ämnen och färdigheter, af ogifta qvinnor hänvisade på sjelfförvärt genom redligt arbete, — en ganska talrik krets, som hittills nödsakats underkasta sig den andliga svältkur?, hvarom den nyss omnämnda motiveringen talar. För dem skall ex dylik läsesalong blifva en tillflykt och en förrådskammare på hvilostunderna mellan ertbetet för dessa selfimposed lessons? som de unga engelska qvinnorna anse icke blott såsom behof utan äfven säsom pligt efter skoltidens slut. Men skola dessa, mindre bemedlade såsom de äro, kunna upprätthålla en dylik salong, äfven om den tillteges i den met inskränkta skala? Svårligen. Men bör då företagets framgång anses ombjlig? För vår del kunna vi icke tro det. Bildniogstörslen är numera för stark för ait kunna undertryckas. De som satt sig i spetsen för det rämndåa företaget ba säkerligen en erfarenhet deraf, som icke misstogit sig. Denna samling af hundrade frivilliga söndagsskolelärärionor, som under de sista ären uppträdt här i Stockholm; bevisar tydligt nog, hvilka krafter och hvilka behof här finnas i förevarande fall, blott man förstår att tillgodose dem, att framkalla dem. ; andra sidan skola h.lt säkert icke heller de saknas, hvilka, så fort dessa krafter och dessa behof gifvit sig tillkänna, skola välvilligt söka att gå dem till mötes i hvad de kunna. Bevis derpå hafva redan erhålJits. Enskilda uppoffringar ha redan blif vit gjorda. En del förläggarsfirmör ha redan erbjudit sina bidrag. Åtskilliga tidningsredaktioner skola säkert göra detsamma. Alla de, som i de sednare åren höjt sina röster för qvinnans rätt, för möjliggörandet sf qvinuans växande andel i arbetet, såväl det intellektuelia som allt annat arbete, skola helt visst, så fort de insett det här åsyftade företagets betydelse just i detta fall, skynda att medverka till dess genomförande. Det är för att närmare fästa uppmärksamheten på detsamma, som vi ha trott oss böra antyda, frän hvilken synpunkt vi fattat detsamma. Vi skulle sannerligen myc ket misstagit oss om värmen och allvaret hos alla de röster, som i sednare ären höjt sig i den nyss antydda riktningen, om det uppslag, som härmed gifvits, icke skulle följas af ett lyckligt förverkligande. Qvinnan är ihärdig i att fullfölja hvad hon en gång fått klart för sig såsom nyttigt och nödvändigt. En gång väckt till bild:ingssökan-e skall hon derifrån icke afstå. Den tidskrifts redaktion, som tecknat sig under det här afsedda förslaget, har redn visat prof derpå. Men... medel, medel Detta är frågan. Må de, som hafva allvar med sin nitälskan för qvinnans höjende i alla afseenden, säsom abonventer, twokl thäter? eller hur de än vilja t ga det, bevisa sin tro med sina gerningar, bevisa att det finnes. män bakom orden: och dei ekonomiskt afseende lyckligare lottade qvinnorna skola ieke heller de tveka, att i hvad på dem ankommer medverka till de yngre bilduiogstörstande qvinnornas förseende med hvad till deras andliga uppehälles nödtorft erfordras.