gargesällen Hallberg samt sin f. d. hushållerska, förbemälde mamsell Lundmark. Nämnde rpersoner, som hördes, ej på ed, utan endast upplysningsvis, påstodo, att de med Blomqvists vetskap och vilja hos olika pantlånare tid efter annan pantsatt den ifrågavarande guldkedjan, dukaten, silfveroch guldmedaljen samt en snusdosa. Vid två eller tre tillfällen, då sådan belåning skett, hade Blomqvist, enligt deras påstående, sjelf lemnat dem sakerna, eller ock vid de olika tillfällena varit tillstädes i Hallbergs rum. Af de många vittnesmålen sammanfatta vi här nedan det vigtigaste af dem, hvaraf framgick, att Hallberg, då han inflyttade hos Timotheisson, presenterat sig för henne såsom hr Lundmark, under hvilket namn såväl Blomqvist, som Thimotheisson och en äldre gumma, hvilken städat ät Hallberg under den tid han bodde hos Timotheisson, känt honom. Mamsell Lundmark åter, hvilken under bemälde tid emellanåt besökt den föregifne Lundmark, hade gått och gällt som dennes syster. Vidkommande angifvelsen om tillgreppet förekom ingen bevisning; men vittnet Timotheisson bekräftade genom sin utsago Blomqvists berättelse om huru han saknat kedjan, huru de begge letat efter densamma, samt att Hallberg dagen efter den, då kedjan försvunnit, på vittnet Timotheissons fråga, om han tagit den, yttrat till henne: ?Bed Blomqvist komma in till mig, skall jag lära honom att bättre taga vara på sina saker. Hallberg påstod att hans yttrande fallit sålunda: ?Bed Blomqvist komma in, skall jag lära honom att bättre hålla reda på hvad han gör?. Att någon ovänskap rådt mellan Blomqvist och den sig s. k. Lundmark, hade vittnet Timotheisson ej förmärkt, och ej heller hade hon hört Blomqvist tala om några transaktioner, som han skulle haft med Hallberg. Bokhållaren Isander upplyste, att han någon dag kort efter sedan Blomqvist saknat dukater och medaljerna kommit upp till denne, då Blomqvist frågat: ?Har du tagit några saker i min chiffonier?? Isander hade nekat dertill, då Blomqvist yttrat: ?Jag vet att Lundmark gjort det, men då jag ansatte honom derför, uppgaf han att du tagit sakerna och lemnat honom, för att belånas för min Täkning?. Vid ett sednare tillfälle skulle Blomqvist yttrat till Isander, att han visste, att denne ej hade någon del i det olofliga tillgreppet, ty Lundmark hade erkänt allsammans för Blomqvist, men bedt att Blomqvist ej skulle bringa honom i olycka?. Isander hade då velat, att de båda skulle följas åt upp till Lundmark, men blifvit underrättad om att Lundmark rest. Afven för Isander hade Hallberg presenterat sig under namnet Lundmark. — : Förre poliskonstapeln Hellenius intygade, att Blomqvist någon dag på hösten 1865 inkommit å polisvaktkontoret i Maria och uppgifvit, att han förlorat åtskilliga pretiosa, att han för tillgreppet misstänkte en person, men ej ville göra någon bestämd angifvelse mot denne, innan han först sökt uppgöra saken i godo. Poliskonstapela Borg berättade, angående samma omstärdighet, att Blomqvist kommit in på vaktkontoret samt uppgifvit, att han förlorat en dukat, en medalj af silfver och en dito af guld, att han för tillgreppet, såvidt vittnet erinrade sig, sagt HX misstänka en herre med namnet Lundmark. P frågan om han ville bestämdt angifva Lundmark, hade Blomqvist nekat dertill under förmälan, att han önskade att saken i godo kunde uppgöras. Han ville blott ha sina effekter tillbaka, men för ingen del skada Lundmark. Sedermera hade Blomqvist kommit tillbaka till vaktkontoret samt då berättat, att Lundmark för honom erkänt, att han tagit medaljerna samt pantsatt dem. Som Lundmark emellertid lemnat Blomqvist pantbevisen och lofvat godtgöra honom, hade Blomqvist ej vidare velat fullfölja angifvelsen. Bokhållaren Olsson uppgaf, att han först erhållit del af Blomqvists och Lundmarks förhållande till hvarandra, då den förre bcdt vittnet utlösa åtskilliga af de pantsatta sakerna. Blomqvist hade för vittnet omtalat, att Lundmark oiofligen tagit dem. En dag i förlidne December hade Blomqvist vidare för vittnet berättat, att han af Isander fått veta hvem den föregifne Lundmark var. Isander hade nemligen för Blomqvist omtalat att denne hette Hal:berg samt var samma person, hvilken åtalat poliskommissarien Cederborg. Dagen förr än det nu ifrågavarande målet förevar i poliskammaren hade Hallberg kommit hem till Blomqvist, hvilken han önskat ersätta de kostnader Blomqvist Jått vidkännas för inlösen af pantbevisen. Som Hallberg emellertid ej kunnat lemna kontant liqvid, hade ingen uppgörelse blifvit af. Hallberg sökte göra troligt, att Blomqvist under den tid de umgåtts med hvarandra ofta be funnit sig i penningförlägenhet, förmenande Hallberg vidare, att Blomqvist med de uppgifter han lemnat bekanta samt den angifvelse han gjort å polisvaktkontoret derom, att Hallberg olofligen skulle tillegnat sig hans tillhörigheter, åsyftat att dölja sanningen och bortblanda rätta förhållandet, cerest hans moder komme underfund med att han ej hade de ifrågavarande dyrbarheterna i sin ego. Hallberg begärde vid ransakningens slut att blitva ställd på fri fot, hvilken begäran bestreds af allmänna åklagaren och målseganden, men bifölls af rätten, hvarefter målet uppsköts till den 26 dennes, då Hallberg skall iakttaga inställelse vid hemtningsäfventyr. — Betydlig kyrkstöld. Enligt anmälan från kronolänsmannen i Svartlösa härad, har natten till den 11 dennes inbrottsstöld skett i Salems kyrkas sakristia, dit tjufvarne, hvilka, efter hvad påren i snön utvisa, varit tvänne, banat sig väg, först medelst inslående af ett fönster på kyrkans norra sida och sedan genom murens sönderbrytande invid dörrlåset. Ur den i sakristian stående, med tre Jås försedda kyrkkistan, ha de, efter låsens krossande, tillgripit, förutom 100 rdr i penningar, bestående af 60 rdr i gammalt silfvermynt och 40 rår i nu ej gångbara kopparslantar, följande dyrbara SMTerDjeen nemligen: en förgylld kalk, vägande 444 lod samt försedd med årtalet 1665 och några bokstäfver; en förgylld patn, under hvars botten var ingraveradt Salems kyrka?; en kommunionkanna om 100 lods vigt med i botten inristade Salems kyrka? och namnet Höpken; en förgylld silslef med ett latinskt ord på skaftet: och slutligen en oblatask, i vigt 36 lod och prydd med friherrliga Lindhjelmska vapnet på framsidan.