Po:isen vid maskeraden. Till Redaktionen af Aftonbladet! Då för det höga prisets skull undertecknad först efter mycken tvekan beslöt sig att köpa biljett till lördagens maskerad, ville jag åtminstone ej med kostnaden af en vagn fördyra nöjet. Jag anlände således till fots till torget, men fann der mellan mig och teaterportarne en tusentalig folkskock. Hvad var att göra? Ej annat än att genom massan bana mig väg. Detta lyckades gfjsserligen, men först efter en halftimmas för. lopp, derunder min arma kropp blifvit så illa knuffad, trampad och bearbetad af de snälla Stockholmarnes armbågar, ätt jag många gånger hunnit tänka: Hvartör bestod du dig ej en vagn?? Men hunnen till ingången, kom jag på andra tankar af följande tragi-komiska scen. Ur en samtidigt med mig anländ vagn stiger en till kines utklädd herre ner, hvars kostym faller folkhopen så i smaken, att denna, ej nöjd med nt stötandet af några starkare hurrarop, öfvergär till att med egna händer pröfva tyget i kostymen. Den underbara kinesiska mössan blir härpå föremålet för hopens beundran och måste gå ur hand i hand, tills att slutligen vår kines sjelf, som hela tiden bönfallit att slippa vidare franskning, lyftes upp i vädret af sina närmaste eundrare och hissas några ordentliga gånger. Omsider komma vi begge utom näfhåll och slut ligen in i teatersalongen, der jag ansåg mig böra med några tröstande ord visa mannen mitt deltagande. Ack, hur vill ni, fick jag till svar, att det skall kunna gå annorlunda till med så dåliga polisanordningar. Som ni sjelf såg, var det blott två konstaplar, som skulle stäfja mångtusendes närgångenhet; men hade ni vändt er om, hade ni fått se ett tiotal kommissarier och Pöfverkonstaplar stå och ideligen beundra vår hjeltekonungs staty. Att förflytta dessa drömmare från trettioåriga krigets ärorika valplatser till operatrottoiren, som i stället var besatt af hopen, hade ju varit för mycket begärdt. Samma skarpsinne för anordningar hade jag för resten kommit underfund med redan långt förut, när jag satt i filen. Jag kunde nemligen ej förstå, hvarför filen skulle vara längre i orörlighet framför prinsens palats än annorstädes; jag tittade ?derför ut genom vagnsfönstret och finner midt ?j filen tvenne snölass, som dragarne ej mäktade få ur stället. Huru omtänksamt af vår polis att just då och midt i filen låta snökörningen Ppågå som bäst!? Han hade ännu flere anmärkningar till reds, men som jag ansåg mycket vara vunnet, om de redan antydda felen rättades till en annan gång, lät jag andra blifva vittnen till kinesens utgjutelser. rr.