ör publiken. Man har äfven varit betänktjm vå att konstruera en teater, der kinesiska kådespelare skulle uppträda, men svårigheen att erhålla några ariister från Kina har jort att man ännu icke lagt handen vidls verket. Troligen kommer detia förslag attlk alla, till stor sorg för den europeiska dra t natiken, sim helt säkert hade nägot at:, ära af det himmelska rikets söner. Vi passera Egypten, hvars byggnader vi förut beskrifvit. Femtio män och qvinnor skola komma från Nilens stränder för att befolka kolonien på Marsfältet. Med dem följa en mängd af Egyptens olika djurarter, och till sist kommer vicekonungen sjelf, för att bo i skötet af sin koloni, till hvars iordningsställande han anslagit en million femhundra tusen francs. Nu äro vi återigen i Europa, åtminstone oå vi så småningom dit genom Turkiet och Ryssland. På turkiska området ser man enh fabrik, der opium skall tillverkas, och en (då ugn der kycklingar skola utkläckas. Z Ryssland är i full verksambet och väcker Iq redan stor uppmärksamhet. För att göralt effekt äro arbetarne klädda i nationaldräg-f ter. Parisarne betrakta dem som riktiga underdjur och tack vare en krönikeskrifvare ha de ryska timmermännen blifvit på modet. Mor än ett ljuft ögonkast skickas dem ur milda ögon och fler än en fin hvit hand vore färdig att leka med deras långalt skägg. Se här i korthet hvad en tidning! berättat om dem: Sex ryska arbetare I hafva kommit från sitt land för att bygga ; upp några hyddor i parken. De stackars la männen äro dock långt ifrån nöjda med sitt h nya lif. De sakna sina stora skogar, stor-F mens tjut i de höga taliarne, vargarne på isen, den hvirflande snön på fälten, den höga vinterhimmelen och den glimrande l rimfrosten. De förtäras af ledsnad midt bland våra herrligheter. Man har visat dem våra monumenter, man har fört dem omlj kring i parkerna och på teatrarne, men ingenting kan göra dem glada. Under de sista dagarnes köld voro de nå: l9 got mindre bedröfvade. När de första snö1 flingorna började falia klarnade deras an-l, sigten och de vände alla sina blickar motl. höjden. Med vidöppen mun försökte de attle sluka den kära snön, innan den hann ner till marken, och för första gången — skrattade en af dem.? Så skref den franske publicisten och parisarne rusa i massa för att se de bedröfvade ryssarne. Från morgon och till qväll belägras de af nyfikna, som betrakta dem meå deltagande blickar och skaka medlidsamt på sina hufvuden. Den stora uppmärksamheten hindrar dock ryssarne att arbeta, och det har till och med händt att de skäggiga timmermännen måst använda sin handkraft för att få bort de mest närgångna af äskådarne. H-arför skickade icke Sverge — i stället för vanliga timmermän — ett dussim dalkarlar? Det är effekten som kommer att göra det mesta vid den stundande expositionen; och ett dussin dalpelsar skulle ha gjort en ypperlig början. Låt oss nu bese de byggnader ryssarne uppföra. Först märka vi en byggnad för kommissarien och ett större skjul för åkerbruksredskaper. I midten af parken står en isbah eller rysk bondstuga, inredd med sitt stall, sina rum och den st ra ugnen. I ett ef rummen ser man jungfru Maria stående i ett af hörnen med en brinnande lampa framför sig. Stallbyggnaden, för utställningen al rtyska hästar, är betydlig. Den innebåller en stor expositionssal, der hästarne skola ställas paraltelt med muren, på det att man måtte kunna rätt uppistta deras utmärkta egenskaper. Stallet skall innehålla fjorton racehästar, som hvar och en äro värda omkring 60,000 rdr. Dessa dyrbara kreatur skola alla hafva hvar sin kammartjenare, äkta moujicker, som sofva bredvid sina hästor, Icke långt från stallet reser -ig en af dessa boringar, som begagnas af kosackerna och af nomadiserande tartarer. Bostaden består af sammansydda filtstycken i form af ett tält, med en öppning i toppen, der röken från eldstaden går ut och dagsljuset inträpger. Bredvid tältet står en stång, med en öppen tunna och en välsignad träd. eren på spetsen, Det är för att visa en i Ryssland gängse folksed. Fåglarne bygga sina bon i tunnan och ryssaroe tro ati de föra lycke med sig åt dem som rest stånen. Nu hafva vi hunnit till den svensk-norska afdelningen. Ornässtugan, eller Gustaf Wasas hus, om fransmännen kalla den, har redan höjt sig ett halft tjog fot och blir färdig innan slutet af månaden. Tanken på den försummade effekten kommer åter för oss. Ena familj irån Dalarne, några äkta wingåkersbor och en lapp med hustru, barn och renar, skulle bestämdt väckt större intresse än Strengnäs-biskopens tofflor. Norges tomme plats har börjat väcka oro här och der. Den rödblå och hvita flaggan (den sförsta ;å expositionen, en half gång större än d n svenska) svsjar på sin stång och släpar tungorna i marken, men allt är tyst och stilla på norska området. Mången fråger red förundran: Men kommer då ingenting från ett land som har så stor flagg? : Lugn, lugna bara! Våra bröder på ändra siden Kölen ha nog lif i kroppen när det behöfs, och när de komma så går det som en dans. De svenska artiklarne äro till största delen på fransk jord, eller vatten. En del åller nemligen som bäst på att färdas uppför Seinen. Sex tusen kubikfot collies (och blaod dem de kistor, som innehålla nationaldrägterna) ligga qvar i Göteborg, men man hoppas snart få bit alltsammans med de ångbåtar, som göra turer mellan nämnde stad och Havre eller Rouen. Och nu sluta vi vår vandring för i dag. ! En annen gång taga vi det öfriga Europa i ögonsigte. Palatset får vänta på vårt besök, ty hvad der finns att beskrifva ba vi redan talat om. Det blir först då dekore: ringen gjort några märkliga framsteg som en promenad der blir af intresse. En viglig fråga är afgjord, deu om hvilken färg palatsets yttre skall bära. Jätten kommer att få en grå (chamois) klädnad — såvida man icke fattar ett nytt beslut. Pelarne, som slå rundt kring palatset, skola bära vimplar med det lands färger, hvars produkter äro utställda derunder, och dessutom ndaa sf köäldar med de förnämsta han