STOCEHOLM den 14 Jan I morgon sammanträder för första gången en svensk folkrepresentation, vald utan afseende på stånd eller klasser. Den riksdag, som nu öppnas, har en stor betydelse, emedan det nu gäller första tillämpningen af den stora reform, som, länge kräfd af nationens allmänna meniog, omsider blifvit med enig samverkan af regering och folk genomförd. Med lifligare intresse än någon gång efter 1809 helsar derföre nationen denna riksdag och egnar åt densamma sina varmaste vålönskningar. För vår del förena vi med detta intresse och dessa välönskningar de säkraste förhoppningar, att den nya representationen skall visa sig värdig sitt kall och vuxen sin höga uppgift; vi äro öfvertygade, att den med bestämdhet, klokhet och följdriktighet, med klar och praktisk blick för förhållandena, skall arbeta på befästandet och utvecklingen af sakernas nya ordning och genomförandet af sådana rättelser i befintliga missförhållanden, som nu lättare böra kunna åvägabringas, och af sådana reformer, som stå i nära sammanhang med och utgöra en konseqvens af den stora politiska. Ett stöd för dessa våra förhoppningar finna vi i kamrarnes sammansättning. tgången af representantvalen kan i sin helhet betraktas såsom särdeles lycklig. Den har gifvit fullständig dementi åt dem, som vid sitt motstånd mot representationsreformen yttrade de mörkaste farhågor, än att den nya representationen skulle medföra ett bondregemente, än att kamrarne blott skulle komma att bestå af lycksökare, halfherrar och bränvinsadvo ater. Det synes os8, som skulle man i allmänhet rätt väl ba lyckats att i de särskilda orterna utfinna dem, som ega det allmänna förtroendet och som skulle i den nya representantförsamlingen de särskilda intressena och tendenserna och de mera speciella insigterna blifvit på ett ganska omfattande och rikhaltigt sätt representerade, utan alla de fördelningar och inskränkningar, som klassvalsteoriernas anhängare för sådant ändamål så gerna vilja uppställa, Mången har utan tvifvel blifvit öfverraskad af dessa valresultater; oss ha de icke förvånat, emedan vi, under kampen för införandet af de samfälda valen och den lika rösträtten alltjemt varit öfvertygade, att de skulle leda till de bästa resultater. Vi hafva visserligen hört en och annan af våra politiska vänner klaga öfver sammansättningen af första kammaren; men vi finna icke full anledning att instämma i dessa klagomål. Vi ha nemligen aldrig gjort oss några dunkelt utopiska föreställningar om den blifvande beskaffenheten af denna kammare. När vi under vår kamp för reformen försäkrade motståndarne och de tvebågsna, att de konservativa intressena skulle finna fullt tillräckligt stöd i denna kammare, så var detta icke något skrymteri från vår sida, utan ett uppriktigt uttryck af vår tanke. Visserligen kan man med skäl anmärka, att valresultatet för denna kammare i en och annan ort, t. ex. i Jönköpings län, kan betraktas såsom mer än lofligt klent, liksom man kunnat ha skäl att förundra sig öfver att en och annan mot: ståndare till representationsreformen, som icke ens ådagalagt någon större talent och parlamentarisk skicklighet, blifvit invald samt att önska, att antalet af valda förtroendeembetsmän varit mindre; men om vi, utan att låta partikonsiderationerna göra sig alltför mycket gällande, betrakta kammaren i sin helhet, så är det oss omöjligt att förneka, att den innesluter en högst betydlig summa af insigt och erfarenhet, sjelfständighet och patriotiska tänkesätt. Man får icke heller förglömma, att vårt land är litet, att man till följd deraf har ett mera begränsadt antal af förmågor att välja på, än då det är fråga om de stora staternas parlamenter; mängen af dem, som klaga öf). ver första kammarens sammansättning och uppställa ett ideal af förträffligheter, som denna kammare borde realisera, skull: utan tvifvel råka i stor förlägenhet, om han inom den begränsning, som grundlagsbestämmelserna utstaka, ville önskningsvis utpeka dem, som skulle fullständigt uppfylla vilkoren af stor förmåga, allmänt anseende och fullkomligt oberoende, så att icke från den idealt politiska synpunkten berättigade anmärkvingar kunde göras. De konservativa intressena ha utan tvifvel talrika och till en del välrustade mälsmän i första kammaren; men äfven dessa intressen böra vara representerade; detinse och erkänna vi mycket gerna, ehuru vi höra till dem som ha till uppgift att inom alla det offentliga lifvets områden befrämja framåtekridandet; ett uteslutande af alla konservariva elementer skulle genast från början ha beröfvat den nya representationen fasthet och tillräcklig auktoritet samt befrämjat hemliga eller uppenbara reaktionära sträfvanden. Man bör för öfrigt alltid komma ihåg en väsentlig skilnad emellan nu och förr: de valda embetsmännen och prelaterna ha en helt annan ansvarighet inför och en annan vexelverkan med sina kommittenter än den som egde rum, då de sutto såsom sjelfskrifna Tedamöter på riddarhuset eHer i presteståndet. Skulle deras konservatism, i stället för att innebära den mog: nade erfarenhetens kritik och betänkligheter i fråga om det nya, urarta till en envis kamp för egoistiska intressen mot det allmänna bästa och emot den upplysta allmänva meningen i landet, så skulle de snart förlora velmännens förtroende och göra sig omöjliga. . Under de nya förhållanden, som nu inträdt och till en del nu först skola gestalta sig, är det klart, att en bestämd partifördelning icke kan sägas eza rum. Det är