texternas afskrifvande; ty i de föreskrifter, som sedermera från ecklestastikdepartementet utgåfvos, stod intet nämdt om den halft. mme, hvarom ni talar — men det var kanske af glömska? Ni påstår vidare, min herre, ?att mina anmärkningar vittna derom, att jag föga tänkt mig in i mitt ämne? — möjligt! NN föranledes, kan jag tro, till detta antagande genom den brist på disposition, som min uppsats kan tyckas röja, derföre att jag föga utfört mitt ämne på papperet, derföre att jag beräknat den ifrågavarande tiden något knapp och derföre att mycket ännu återstår att säga i detta ämne. Jag får då först fästa er uppmärksamhet på min uppsats öfverskrift ?några ord?, nägot, som ni sjelf likväl tyckes hafva senterat. Det var också blott, som jag längre ned sade, det hufvudsakligaste jag då ville säga, d. v. s. det mest stötande, som jag ville anmärka. Tiden för svenska texternas afskrifvande har jag verkligen beräknat något för knapp: i stället för något öfver en qvart, som jag sade, åtgår i sjelfva verket en halftimme; äfven har jag icke tagit i beräknande den tid, som behöfves för öfversättningens genomläsande, granskande o. s. v.; men detta gjorde jag de.s för att icke behöfva blifva beskylld för öfverdrift, dels emedan öfversättningarne i början verkligen voro kortare. Vidare är äfven mycket att bemärka, såsom t. ex. det obilliga uti, att realisterna skola under loppet af 6 timmar skrifva 2 öfversättningar till olika språk å rad, då de naturligtvis efter den förstas författande äro trötte, och hvad särskildt den sednaste höstexamen beträffar, så kan väl latintemat, såväl med afseende på qvalitet som qvantitet, sägas vara allt utom passande till ett studenttema. Min herre, ni ber mig tänka efter huru det går med den byggnad, hvartill man icke lagt någon säker grund.? Hvad den säkra grunden? beträffar, tviflar jag just på, att vårt nuvarande skolsystem är det, som bäst lägger densamma. Mycket vore väl ännu att säga härom, men dels erkänner jag min egen förmågas otillräcklighet. dels får jag icke glömma, att den plats jag : dessa spalter erhållit, är mig af välvilja tilldelad Jag hoppas, att framdeles, om tillfälle komme att erbjuda sig, mera få utveckla detta ämne. kanske skall ni då erkänna befogenheten af min: fordringar, jag fordrar också blott, att den elle de styrandes personliga förkärlek för något viss ämne icke måtte ega något inflytande på matu ritetsprofven och att man måtte göra afseend på hvad, med billighet kan fordras, detta anse jag också vara den svenska ungdomens båd rättighet och skyldighet att fordra. Sjelf är jag icke jurist, men det behöfs också icke att var: det, för att inse lagens mening härutinnan Önskligt vore, att den nu snart sammanträdand riksdagen toge detta ämne till öfvervägande, t att en förändring i det nuvarande behöfves ä lika visst, som att den behöfdes i det gamla det är också hög tid. Min herre, då jag nu slutar kan jag likvä icke underlåta att erinra att ni, förlåt att ja påstår det, oaktadt edra latinska fraser, edra lärd citater, edra kraftuttryck och er galla, likväl in tet bevisat, ty ni kan i sanning sägas mer hafv vändt er mot person än mot sak; ni har vari så intagen af en förut fattad mening om perso nen, ait ni icke gjort något försök ens att ve derlägga saken. Hade frägan blott gällt att fö er framställa mina åsigter, så hade i ocks sannerligen icke åter fattat pennan. Ni är no oartig, att göra anmärkning mot min slutstiof utan att bevilja mig någon ursäkt derför — må hända eger jag också ingen — ni borde deremc för er final finna ursäkten i den latinska satser Hominum est errare. Er ödmjuke tjenare —nb—