villade delen af allmänheten. Hade hr M. lyckats inhemta ofvananförda förhållande, så borde han ock finna att han icke bevisat att skenor af svenskt jern behöfva vara mindre styfva, och icke heller att de behöfva vara mindre hårda än engelska. Deremot har han obestridligen rätt uti, att de svenska skenorna skulle falla sig dyrare, om man med dyrare menar första inköpspriset, och icke slutsumman som uppstår med ränta på ränta i t. ex. 20 ä 30 år. I detta sednare fall hafva vi ingen bestämd erfarenhet, (enär, förargligt nog, ännu inga svenska skenor blifvit utslitna, vare sig på statens eller enskildas banor, utan endast engelska), så vida man ej vill draga någon slutsats af den der så ?ogrannlaga skenutställningen på vår exposition i somras. Till stor olycka för hr M. har hr Sjögren ådegalagt att vigten på den engelska och svenska skenan var alldeles lika, eller 6 skålp. pr fot, att de engelska skenorna på Yngs—Daglöse-vägen utbytas mot ?svenska? i mån de blifva utslitna, och att de svenska skenorna på Kroppa-jernvägen äro knappt märkbart slitna under samma tidrymd på hvilken de engelska å Yngs—Daglöse-vägen blifvit så förslitna att de samtligen behöfva utbytas. Tala icke dessa förhållanden till förmån för railer af svenskt jern — så är hr M. sannerligen döf för skäl! Emot de engelska kunna vi anföra följande, nemligen att när man år 1863 från Eogland inköpte ett parti railer, c:a 7000 tons, så uttogos af detta parti nägra stycken profrailer. Dessa nedlades, såsom vi tro, på London Great Northern Railway i England, för att utröna hållbarheten. Dessa rofver blefvo i medeltal förslitna, sedan c:a 20,000 tåg passerat dem. De hafva funnits och fianas troligen ännu att bese vid Liljeholmen, der de voro försedda med vidfästade trålappar, utvisande påskrift angående det antal tåg som passerat hvar och en af dem. Med den trafik som nu är emellan Lund och Malmö, utgörande c:a 3600 tåg om året, skulle railerna derstädes, om de äro af detta parti, utslitas på sex (6) år. Insändaren vill ej påstå att detta skall ega rum, ty de engelska tågen äro sannolikt tyngre än de svenska, hvadan slitningen här i Sverge således bör vara mindre — men han pästår att dettz bevisar något! och bevisar detta verkligen något, så dröjer det icke länge innan svenska railer och svensk jernvägsmateriel häfda sin rätt i Sverge trots hr M. och andra notabiliteter. Det skall i sådant fall snart synas, hvilket som varit bästa priset och klokaste statshushållningen, att under en tryckt konjunktur uppmuntra och inleda vår jernindustri på en riktig väg, eller att tilbakahålla densamma. Vid jemförelse med hr Ekmans intyg och hr Sjögrens artikel har insändaren dragit följande slutsats, hvari de flesta torde in stämma, nemligen: 1:0 att en dälig jernbit denna gång kommit ifrån England, liksom alla gänger en-l elsk rails derifrån införes; 2:o att goda railer tillverkas vid Finspong; 3:o att utställaren lemnat upplysande jem-. förelse emellan svenska och engelska railer; 4:0 att utställaren icke angripit engelska jerntillverkningen derföre att han visar svenskt jerns (bär Finspongs) företräde till rails; 5:o att Finspongs egaie icke är utställare, och 6:0 alt det var hr E. obekant hvem som exponerat förutnämnde rails, ehuru de stå upptagna i den tryckta förteckningen på Filipstads :ergslags utställning. Hvad till sist den af hr M. omnämnda särskilda komitns arbeten beträffa, så bevisa de intet med afseende på svenska railer, då den ej haft andra sådana att profva, än de 4 Motala skenorna, som erkändt, voro för mjuka. Önskade man ett pålitligt omdöme om hittills utbytta och förslitna rails, så vore intet dertill tjenligare än att offentliggöra de rapporter och protokoller, som utvisa verkställda utbyten på t. ex. vägen emeljan Malmö och Lund, hvilka ovilkorligen måste finnas tillgängliga allt ifrån banans upplåtande för trafik — en åtgärd som vore önskligt att någon af våra större tidningar ville vidtaga. Sedan förestående var skrifvet, har hr M. i en sednare artikel slagit till reträtt och sökt dölja sig bakom hr Ekmans aukioritet, något som vi ej tro skall lyckas, ty br E. vill nog ej göra sig ansvarig för hr M:s misstag och skriffel. Hr M. söker bevisa att hans tydliga okunnighet i jernhandteringen icke är någon okunnighet — nej visst inte — tvärtom — det är sältarens fel — eller ock har den högra handen icke vetat hvad den venstra gjort — han skyller på skrifeller tryckfel. Märk! försigtigheten bjöd honom att säga att det var endera — ty annars kunde sättaren hafva slagit honom på flingrarne. Den der sättaren som begår så mycket dumheter, eller kanske det är renskrilvaren. Vi skulle råda br M. att läsa igenom sin skrifvares opus, ty ben förråder verkligen en alltför stor obekantskep med jernhandteringen. Beträffande hr M:s upplysning om vigien å de olika railerna m. m., så tillåta,vi oss att tro på uppgiften från ordföranden i direktionen för Yngs—Daglöse-vägen, intilldess annorlunda varder bevisadt; samt på upp: giften att mera än hälften af dem äro utbytta, och att resten tarfvar att utbytas. Hr M. frågar: är det rätt att sprida missro till den proining af svenska raiier, som hittills skett på stalens jernvägar?? Vi fråga: Med hvad rätt fordrar man förtroende till en profning, der hittills ingen svensk rail blifvit utsliten, men många lusen engelska, och man ändock icke tvekar att gifoa de engelska företrädet? Iovan vi afsluta frågan om de fatala raierna vilja vi gifva hrr M. och Ekman del af en uppgift, som kommit 038 tillhanda, nemligen att jernet uti railerna vid Kroppa. jernvägen alldeles icke utgör ett träkols-jern af bästa beskaffenhet, utan att detsamwa är puddladt, å. v. 8. beredt på samma vis, som mL Ia Aa falla ana nädd I rn mr RR m mm MM AM MM rr HM eo OM AA mm MR JAM M WO MM rr n dd MH NH tt YO FD FF