STOCEHOLM den 10 Jan. Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 5 Jan. I ?denna glada juletid?, då hela verlden har ferier och endast lefver och andas, för att roa sig, gå på bal, gifva och mottaga julklappar, kort sagdt för att sluta det gamla äret på en med årsskiftets allvarsamma betydelse värdigt öfverensstämmande sätt, vet jag ej hvad som skulle hindra en stackars korrespondent, som hela året igenom skall veta besked om alla möjliga ting mellan himmel och underjord, från att taga sig en smula lof, och, i stället för att nedgräfva sig sjelf och sina läsare i undersökningar om målsträfvande?, skandinavism, mormonism 0. 8. v., helt enkelt skaka ram innehållet i sin med stadsnyheter naturligtvis alltid välförsedda påse. Komme det från Paris, skulle man naturligtvis med glupande aptit förtära det såsom ett högst underhållande ceauserie?; låt oss då för ombytes skull försöka, om det icke en gång skulle kunna komma ett causerie från Galilen, detär in casu uttolkadt: Kristiania. Ja, ty Galilten börjar verkligen civiliseras. Denna julafton hade vi till och med, hvad väl ej under århundraden varit sedt inom Norges gränser, en ordentlig midnattsgudstjenst i katolska kyrkan. Den till trängsel talrikt församlade publiken syntes vara mycket belåten med den starka belysningen, de brusande orgeltonerna och de med mycken verve utförda sångnumren. Apropos musik, så bör jag ei glömma att anföra ett strålande exempel på civilisationens framsteg; jag menar den nya musikakademi, som inrättats. För attförebygga missförstånd, må tilläggas att Pakademien? ej är någon offentlig, utan en alldeles privat inrättning, som omtrent motsvarar hvad andra dödlige skulle kalla en musikskola. Akademiens stiftare äro två yngre musici vid namn Winter-Hjelm och Grieg, af hvilka den sednare väckt en viss uppmärksamhet genom några större arbeten. I det hela taget är det ingen Drist på Iläroanstalter för, blifvande konstnärer, så att man ej numera kan anföra såsom orsak till våra konstnärers utländskhet, att de redan i läroåren måste begifva sig till främmande land. För musici har man, oberäknad en oräkpetig mängd lärare och lärarinnor, dragit försorg genom den nämnda akademien och genom en skola för orgelspel, som i flere år stått under ledning af en tyskfödd organist, Arnold. Hvad de bildande .konsterna angär, så har man nu först den s. k. Pritoch konstskolan, vidare den af ståten understödda målarskolan hos landskapsmålaren Eckersberg, hvilken bestått i flere år, och till hvilken alltid funnits ett öfverflödigt antal at såväl manliga som qvinliga aspiranter. BSistlidna år har bildhuggaren Bergslien öppnat en modelleringsoch bildhuggarskola, och flertalet af de konstnärer, som nu vistas hemma, mottager elever, så att ej skall man klaga öfver brist i fråga om den högre konstundervisningen. En annan fråga är, om mån lika bra sörjt för de lägre konstnärerna, konsthandtverkarne. När man betraktar de saker, som utgå från verkstäderna, fattas man af ett starkt tvifvel i detta hänseende; och det är väl osäkert, om det industrioch konstflitslotteri?, som några konstälskande män nu arbeta på att åstadkomma och hvaraf de synas lofva sig stora resultater, skall bli i stånd att gilva impålsen till en reform härutinnan. Hvad för öfrigt konstskolor angår, så är det en konst som tyvärr ännu saknar en ordentlig skola, och det är den dramatiska. Så som det nu är, måste de unga skådespelarne och skådespelerskorna nästan göra de första studierna i sin konsts rudimenter inför publikum, som då å sin sida blir otacksamt för det myckna omogna, som bjudes, och ej har öga för, hvad godt som måhända döljer sig bakom dessa begynnareförsök. Under den sednare tiden har teaterns artistiske direktör regelbundet läst några timmar i veckan med de unga eleverna; men det säger. sig sjelf, att detta ej förslår. För resten kunde en skeptiker här framkasta tvifvelsmål om, huruvida en sådan skola skulle vara i stånd att skapa de lofvande sceniska subjekter?, som man i så många år gått och suckat efter, och af hvilka wan nu på lång tid sett blott ett enda exemplar, nemligen en helt ung dame, fru Juul, som just i dessa dagar debuterat, först såsom egissa i ?Svend Dyrings Hus? och dernäst såsom Laura i ?De Nygifte?,i båda rollerna å ett sådant sätt, att mån synes ega anedning att vänta sig någonting mer än vanligt, isynnerhet om man gör afseende på EE NR ENA AMG ESR AE AR KS AR