——-— AR RE Ferdinand Holmqvist, boende David Bagares gata, olofligen tillgripit ett mindre skrin, innehållande en sedelbok med deri förvarade 125 rår, en sparbanksbok å 50 rdr och en revers å 104 rdr, förutom åtskilliga ringar, dels af guld, dels af annan metall. Elfström, som ofta varit pe besök hos Holmqvist och således noga kände till dennes förhållanden, hade nemligen passat på då Holmqvist varit borta, samt beredt sig inträde i rummet förmedelst den öfver dörren liggande nyckeln. I början nekade Elfström för stölden, men erkände slut igen densamma. Som han har hustru och fyra barn, fick han dock vistas på fri fot. — Inbrottsstöld. Tisdagen den 18sistlidne Deeember anmälde bokbindaren Moberg, boende uti huset n:r 32 vid Jakobsbergsgatan, att från honom blifvit föregående natt genom inbrott i ett vindskontor stulna en mängd klädespersedlar, till ett värde af 400 rdr. Någon ledning för spaninen efter tjulven eller tjufvarne kunde deremot icke lemnas; men under de vanliga polisbesöken hos pantlånarne anträffades en del af de tillgripna kläderna, hvilka utan anspråk på lösen afstodos. Slutligen i lördags upptäcktes de båda personer, som skäligen kunna misstänkas för fe enär den ene af dem, smedsarbetaren Wilhelm Carlsson, hos pantlånaren Unman pantsatt ett af de stulna plaggen. Carlssons ertappande tillgick så, att då han åter kom till Unman för att belånå ett par stöflor kände denne igen honom och tog reda på hans bostad, n:r 6 Återvändsgränd i Adolf Fredrik, samt. gaf detektiva polisen underrättelse derom. Då ett par konstaplar inställde sig derstädes var dock Carlsson försvunnen och med honom en annan på samma ställe boende smedsarbetare, vid namn Reinhold Halden, hvilken är straffad för första resan stöld ;,de anträffades likväl påföljande natt hos smeden Åström, uti huset n:r 19 Saltmätaratan. Såväl Carlsson som Halden nekade att a föröfvat inbrottet; men som båda äro utan bostad och sysselsättning qvarhöllos de å vaktkontoret samt voro i dag inställda till förhör i poliskammaren, der de fortsatte nekandet. De blefvo dock båda på förekomna anledningar förklarade skyldiga träda i häkte. — Fkaind Vid Trögds härads slutting den 21 nästl. December, fortsattes åter ransakningen med för dråp å rekryten Thyr tilltalade garfvaregesällen Carl August Husselius. Nu likasom vid förra ransakningstillfället förekom den anklagade mför rätten ofängslad, erkände fortfarande hvad honom till last låg och vidhöll sin uppgift att vittnet Häggqvist, som ock var tillstädes, uppmanat honom att utdela det dödande slaget, en uppgift som den senare visserligen bestridde, men som likväl erhöll full trovärdighet genom Husselii i öfrigt öppna, rediga och sanningsenliga bekännelse. Den anklagades prestbetyg upplästes och innehöll att hans föregående vandel varit klanderfri.. Derefter förklarades ransakningen slutad och domaren affordrade åklagaren dess slutpåstående, hvilket skriftligen afgals antydande att denne icke ansåg åklagarekallet ovilkorligen medföra skyldighet, att i likhet med anlig praxis, framställa yrkande om den tillalades bestraffning efter högsta straffgrad, enär åståendet med fästadt afseende på de många nildrande omständigheter som talade för den anklagades skonsamma behandling, inskränkte sig till yrkande af 2 års straffarbete. Domstolen dömde dock den anklagade till4 års straffarbete. Husselius afhörde med lugn och undergifvenhet sin dom, utan att deremot anmäla något missnöje. (N. T.) — Lund den 5 Jan. Som man torde erinra sig, blef en svensk tjenstepiga Anna Nilsdotter förl. sommar å lägerplatsen Tvedörra gripen och i fängsligt förvar ötverförd till Danmark såsom misstänkt för att ha anstiftat den stora branden vid Valby nära Kjöbenhavn. Utom denna förbrytelse anklagades hon äfven för försök till förgiltning af en sin husbondefruiKjöbenhavn samt tör åtskilliga begångna smärre stölder. Vid i Malmö först anställdt preliminärförhör och sedermera i Kjöbenhavn vidgick hon desssa förbrytelser. Angående förgiftningsförsöket upplystes dock, att de medel hon för ändamålet begagnut varit ?qvicksilfver, hvilket af vederbörande läkare förklarats icke kunnat i den form det begagnats anses medföra skava för helsan, på und af dess svårlöslighet och obenägenhet att inga kemisk förening.? Stölden blef dock bevisad och erkändes äfven. För dessa förbrytelser har hon nyligen af kriminaloch politirätten i Kjöbenhavn dömts till8års tukthusarbete. Hvad angår branden i Valby har efter anställd undersökning och upprepade förhör rätten kommit till det resultat, att Anna Nilsdotter pådiktat sig detta brott, hvarför hon äfven härför frikändes. — Ett upptäckt gammalt mord. Från. Åsele Lappmark skrifves till tidningen Aros: I denna ort har för 10 år sedan ett mord blifvit föröfvadt, hvilket nu håller på att bli upptäckt. Förhållandet dermed är i korthet sådant, som af följande relation inhemtas : fter 1809 års krig med Ryssland ankommo till Lappmarken några ryska desertörer, hvilka qvarstannade och blefvo fortfarande vistande inom Åsele härad. -En bland dessa, vanligen kallad. RyssFredrik, uppehöll sig flera år inom Dorotea socken, hvarest han genom arbete lifnärde sig samt ärnade att ingå äktenskap med en qvinna, med hvilken han genom lönskaläge hade en son, men kunde i anseende till bristande kristendomskunskap icke tillåtas äktenskap. Derefter afflyttade han till. den med Dototea sammangränsande Bodums socken, hvarest han trädde i äktenskap och NE besittningsrätt till en nybyggeslägenhet, hvilken han ännu på sin ålderdom innehar. Denne Fredrik, som i början iakttog ett beskedligt uppförande, urartade dock slutligen till ett brottsligt lefnadssätt ity att han icke respekterade andras egendom, som han anammade utan mått och gräns, likväl icke med den påföljd att han såsom. tjuf kunde ställas under laga åtal. Ibland annat företog han sig — ehuru af trångmål dertill icke drifven — det näringsfång att olofligen tillgripa renar, hvilka han i skogsmarkerna ofta påträffade. Vi ett tillfälle då Fredrik efter ett sådant tillgrepp var sysselsatt med att slagta oloffligen fällda renar, blef han händelsevis öfverraskad af en genom samma trakt skidlöpande lappyngling, hvilken vid: denna oförmodade anblick tillsporde ryssen. med hvad rätt han i skogen fällt och tillegnat sig rendjuren. Förbittrad deröfver att lappynglingen i en sådan handtering öfverraskat honom och genom den framställda frågan röjde någon misstanka om oloflig åtkomst af renarne, resolverade sig ryssen genast till det grymma dåd att genom mord undanrödja lappynglingen, hvilken han ock ögonbliekligt dödade med en yxa och nedgrof honom i jorden. Ryssen var härvid åtföljd af en nybyggaregosse, Hvilken der varit i tjenst. Såsom vittne till-mordet blef denne hotad med döden för den händelse han röjde honom och uppenbarade brottet. Under tjenstetiden hos den blodbefläckade ryssen hade mnybyggaresonen, hvilken vid utöfvandet af stölderna blifvit såsom biträde begagnad, äfven blif. vit i detta yrke så inöfvad, att han sedermera på egen hand fortsatte denna handtering, hvadan det icke kunde öfverenstämma med hans egna åsigter och intresse att uppenbara renstölden och det mord, hvartill han varit åsynavittne. Fortgående på den brottsliga banan, inpå hvilken ynglingen i ryssens tjenst blifvit ledd. blef hän alltmera djerf. och tilltagsen uti sina tillgrepp, så att han. då posten en gång af honom !ortskaffades, vågade försöket att från lösväskan afhemta och tillegna sig ett der inlagdt penningbref. För detta tillgrepp ställdes han under laga åtal och, till brottet förvunnen, blef han dömd till bestraffning. Medan han för un