lytelse antagit arten af ett tyskt diminutiv. Ty ordet i och för sig är obestridligt en nordisk egendom. Dess anor gå så långt tillbaka som till den på sin tid öfver hela Skandinavien dyrkade ?Freya, hvilket namn, vordet en allmän benämning för en ung qvinna?, vi återfinna i orden Frigga, fruga, ?fru?, att icke nämna Fräja, sedermera i jungfru, der tyskarne bestått första delen af ordet likasom den sista i fröken?. Må vi alltså taga vara på ordet såsom en ursprungligen svensk egendom ! Ins. vill begagna tillfället att. jemväl inlägga en protest emot Göteborgs Handelstidnings för några dagar sedan gjorda härledning af ordet hustru. Tidningen påstår nemligen att det är detsamma som husfru. Misstag! Det är sammansatt af orden hus och tro (hvarföre det i skrift alltid bör stafvas med kort och ej långt s och afstafvas hus-tru), ett ord som har en så innerligt vacker betydelse, att en svensk bör vara stolt öfver den sköna benämning hans språk tillägger den gifta domnan, helst andra språk sakna en motsvarande. —n.