Och sedan Paul lugnat sig, började han följande berättelse : Jag lemnade Paris och kom tillbaka till mitt hem utan att ana att deri läg filosofi. Aldrig har någon uppoffriog kostat så ringa ansträngning och blifvit så lätt utförd som denna. Det sades bland mina vänner och bekanta att förargelse, såradt högmod; kanske också en bedragen kärlek hade kommit mig att flytta hit; det var ej sannt. Jag hade insett att en medelmåtia i litteratur eller konst är den sämsta af alla samhällställningar. Jag hade väl pröfvat mig sjelf, och tagit afsked af mina illusioner innan de togo afsked af mig. Iogen förtidig erfarenhet hade tyngt min ungdom; det lilla jag kände af verlden tillät mig att draga mig derifrån utan bitterhet eller saknad: mitt hjerta var fritt och jag hade ett friskt sinne. Om lyckan består i lugn och sinnesfrid så kunde jag verkligen anse mig lycklig. Jeg kom hit vid slutetaf en lång och tråkig vinter; jog hade knappt slagit mig till ro, då våren genast gjorde sitt iniåg, liksom för att fira min återkomst och helsa mig välkommen. Det fattas i allmänhet våra landskap storhe: och karakter, men de ha i stäilet om våren ett ojemförligt behag. Glädjen öfver att åter fiona mig på landet, midtibland de arbeten och sysselsättningar för hvilka jag blifvit född; tillfredsställelsen öfver att kunna lefva efter min smak; kärleken till det gode, de varma föresatser hvaraf jag var genom. trängd — hvad skall jag säga mera? Himlens klarhet, luftens renhet, den nyplöjda jordens ångor, allt försatte mig i en ständigt äte-kommande glädjeyrsel, och jag ön skade, jag drömde ej om något derutöfver. Pfter några veckors förk pp hade likväl ett oväntadt intresse och fr hvilket jag skulle varit ur slånd att göra mig reda smäningom smugit. xg in i mitt Lif. Hvarje morgon vid samma tid såg jag på vägen som gör förbi Aubiers ev ung emszon passera, åtföljd af en gammal tjenare. Jag se; henne ännu huru hon skred fram mellan häckarne och de blommande fruktträdgår