4 L ; j jmot sjöfarten, men deremot beklaga vi uppriktigt att vi tillsvidare nödgas hysa den Ilika, så tillämpades detta i afseende på fara, EPE MU MAP OMIPO MR OUMUDFRIBI näringsgren. Vi skola bemöda oss att icke framlägga andra uppgifter än dem, som t grunda sig på faktiska förhållanden. I vår 2 förra artikel hafva vi påtagligen lyckats deruti; ty den ärade insändaren d har icke vederlagt någon at våra uppgifter. Viskola nu försöka att bemöta hans. För att ej behöfva blifva allt för omständliga bedja vi våra läsare ånyo en gång genomläsa hr ds t insända artikel. Fr d citerar vårt yttrande att både ångbåteflottan och segelflottau bära ?zemensamt otägenheterna af dubbel beskattning i jemförelse med ndra näringar?, Denna vår uppgift bestrides icke, men besvaras: med försäkran, att det ej är så farligt?, med ytiranden att ?vår ångbåtsflotta åtminstone aldrig saknat varma förespråkare?; att vi förfäkta ett ?specielt intresse?, och ett utgjutelsen är bitter semt ifrågasätter slutli gen att ?mången kunde verkligen vara färdig att tro det statsmakterna uppgjort en riktig komplout för undertryckondet af ett af våra vigtigare kommunikationsmedel. År ej detta ett utmärkt sätt att vederlägga en uttalad åsigt? För varlig uppfattning torde det vara en himmelsvid skilnad mellen att visa likgiltighet emot, eller att ingå komplott för undertryckande af en af våra I näringsgrenar. Oss har det aldrig fallit in, att statsmakterna skulle vara illa sinnade fanken, att, under statsmakternas likgiltighet, de små byråkratiska intressena fått drifva sitt fria spel. Sjelfva satsen: att sjöfarten tryckes af en dubbel beskattning i jemförelse med andra näringar kan icke vederläggas. Det är ideremot möjligt, att denna beskattning i vissa fall är flerdubbel.. Innan inkomsiskatten infördes, så beskattedes endast fartyg efter uppmätt rymd, men sedan man förklsrade, att all inkomst af hvad natur och beskafferhet fom helst borde beskattas tyg sålunda, att nettobehällningen utaf seglationen beskattades, oafsedt att dels det gamla beskat:nirgssättet efter rymd jemväl qvarstod och dels att uti årets nettobehällning ingick en del of sjelfva kapitalet, emedan fartyget minskas med hvarje år i värde. Art vår svenska ångbåttsflotta har uppvuxit utan alla statsbidreg på den :iria täfJans grund, tillskrifver insändaren konstruktionen af ångfartyg?, och att man hellre anlitade ett snabbare fortskaffeingsmedel, framför at begagua landsvägar eller segelskutor?, Således inga endre orsaker? Men, då insändaren icke kan bestrida vår uppgift, att ängbåtsflottan cåsom kommunikationsmedel, cj såsom i grannnländerna ånjutit nägra statsbidrag, och då han icke heller synes vilja motsäga ati detta kommunikationsmedel är vigtigt, hvarföre kan han ej då inse billigheten att detsamma åtminstone under missgynnande konjunkturer ej får förqväfvas aftaxor? Då regeringen straxt efter 1857 års kris den 4 Maj 1858 med med 50 4 förhöjde afgifterna till lots-, fyroch bäkväsendet, alldeles som om sjötrafiken ej lidit af handelskrisen, utan endast lotsarne och fyroch båkväsendet, så bevisar I delta att regeringen ej bekymret sig om sjöfarten, utan låtit sis ledas af lägre auktoriteter som synas hafva baft motsatta intressen, Då regeringen år 1865 utlärdade en förordning angående mätningen -f handelsfartyg, hvilken insändaren medgifver innehålla ?eå påfallande missförhållanden vid bedömande af en del fartygs lästetal, att rättelse derutinnan otvilvelaktig: kommer att eke?, så och cuär samma författning vållade att vissa taxor för en del fartyg genast förhöjdes med tvåhucdra till trehundra procent, vittnar detta om en sällspord likgiltighet för sjöfarten å regeringens sida. Hamntaxor och fyroch båkafzifter voro förut stadfästade under förutsättning af dåvarande lästetalsberäkning. Nu ändrade man denna, utan att i sammanhang dermed ändra taxorna! Låt oss med ett litet exempel visa huru ett dylikt förfariögssätt ä annen grund skulle hafva slagit sig ut. De begge statsmakterna hafva bestamt attskat en på bränvin till kronan skall utgå med 60 öre per kanna. Bränvinsbränvare, jordecare och öpmän ordna sina industriella företag efter förbanden varande förhållanden. De flesta hafva till och med endast fortsatt rörelsen, under förutsättning att ingen väsentlig rubb-l, ning skulle ega rum. Hvad tror väl insänderen att följden ekulle bli om inom slutet af nästinstupdarde Januari månad de begge satemakterna skulle förklara, att dädanefter skall ett stop vara och kallas en kanna; tror insändaren att ett sådant förfaringssätt skulle kunna med stillatigande fördragas, äfven om det ej vore omöjligt att finna försvarare? Sedan insändaren redogjort för att ett norrländskt volag lyckades förskaffa sig tillståndsbref af regeringen för sina tartyg? för att, hvad vi i korthet skulle vilja kalla, få gå fram, yttrar han: ?Den talrika segelflotta, fom föru: besörjt fraktrörelsen mellan Stockholm och de norra orterna, -ammansmälte naturligtvis, ty den blef nu till en del öfverflödig; men någon klagan öfver fyroch båk-afgiften jemte andra umgälder har från det hållet aldrig blifvit högljudd, oaktadt den alltid från dessa oprivilegierade utgått oafkortad, antingen de nu icke ansett sig haft skäl till klagan eller saknat nog intresserade eller mäktiga förespråkare.? Det är mer än 30 år sedan åvgbåtsfarten tog sin början å de norrländska farvattnen, och vi dela insändarens öfvertygelse, att under den långa tiden har den telrika segelflottan, som besörjde fraktfarten mellan Norrland och Stockholm, hunnit sammansmälta; men vi kunna icke dela insändarens undran öfver, att en sammansmält segelflotta ej vidare beklagar gig, åtminstone icke Phögljudv?, ehuru det är entagligt att de 1å qvarvarande af deesa fartyg lida känpnbart af de obilliga taxorna. Insändaren lägger i dagen den starkt utpräglade byråkratiska uppfattningen, alt man gerna kan gå huru långt som helst uti att kringskära näringarne, blott msn gör det så varsamt, att klagan deröfver ej blir ?högljudd?. När ins. mesgifver, att påfallande missförhållanden? insmugit sig uti en kongl. förordning, hvarföre återkallar man den ej och låter vid de förut gällande bestämmelserna Fförhlifva till daca man Ivalkata harmma fan I mA mt bet mn PA Dr fr VV ch Sr JR RR PA ge mo -— 0 DD MM AA kjr — fr nt — BEN BR ft FR Oh tr fr Yt