FAMILJEN CROM-DE-VIE,) PAUL PERRET. Öfversättning från franskan. XXIIL Lesneven vandrade vid den inbrytande natten utmed Sevreflodenv, än långsamt och talande för sig.sjelf, än med brådstörtande gång och häftiga åtbörder. Han sökte återfinna vägen till sin böstad i Sainte Marie. Den uppsösda tiuresstämning I kvilken han befann sig och den tilltagande skymningen tilläto horom Knappt att igenfinna det vad, som haa mäste passera, enär byn Sainte Marie var belägen på andra stranden Un: der denna höstetid, då vattnet, ofta uppsvälldt, förändrar flodens rörliga botten, är denna öfvergäng isynuerhot i skymningen ej ntan fåra. Lesneven visste detia. Han tänkte, att om ett felsteg förde honom ned i det djupa vattaet, så skulle han ej ega mod att kämpa emot vågen; allt skulle d; vara slot. Gifve Gud, att någonting. lyckligt inträffade, tänkte ban. Idetta ögondlick hörde han hästtraf genom skogen. Ryttaren och hans häst stego nerivadet. Lesneven vände sig ej om, ban hade gissat, att det var herro på des Säbrafs Lanafjan. karens förfallna lilla. slott :este sig i sjelfva verket på avdra sidan floden, ejtängtifrån! byn på ängarne. Egaren kom nu säkert hem från sin sorgresay sedan han utan dröjsmål velat sjelf uppsamla hela ortens sorge4).Se A.B. ur 251—258, 260, 261, 263, 265—269. FR 277, 219—281, 283—285, 287, 289—291, 5, och 298.