(Insändt.) Ifaturitotsoxamen. I Aftonbladet n:r 290 förekomma några insänd: ord angående studentexamen, och som orden författare inbillar sig, att hans åsigter allmän delas af alla, som med någon uppmärksamhe följt vederbörandes åtgärder med afseende på Maturitetsexamen, så må det tillåtas underteck nad att i eget och många elementarlärares namr protestera mot denna uppfattning. Insändaren klandrar strängt valet af de äm nen, som nu för tiden föreläggas vid afgängs. examen. Han önskar lifligt tillbaka den gamla goda tiden, då ämnena till allrastörsta delen utgjordes af s. k. allmänna ämnen, d. v. s. moraliska sentenser, ordspråk, verser o. s. v. Detta kan kallas att rätt duktigt köra hufvudet i gen. Alla tänkande skolmän, med hvilka sammanträffat, äro åtminstone ense derom, de välsignade ordspråken, sentenserna stumparne äro högst olyckliga ämnen förl garnes uppsatser, helst de fö ligen behandlas fordra en vidsträcktare lefnad: erfarenhet, än man hos ynglingen kan begära. Derföre nöjde man sig ock i den fordna studentexamen i Upsala och Lund med allmänna resonemanger öfver ämnet och kunde icke begära någon uttömmande utredning af detsamma. En uppsats, som ej innehöll stafeller språkfel, blef vanligen godkänd, äfven om den bestod af några temligen löst sammanhängande satser, der Intet spår af disposition visade si Numera har man insett, att ämnena böra väljas just inom den krets, der insändaren icke vill hafva dem valda, d. v. s. inom ynglingens studiikrets, inom kretsen af de kunskaper, med hvilkas inhemtande han under närmast föregående tid varit sys selsatt. Endast derigenom får en uppsats ett innehåll, och med ett redigt fattadt innehåll följer en form, som efter Sokrates verldsberömda uttryck är vältalig nog?. s Det klandras vidare, att så många historiska ämnen väljas, Det må tillåtas mig att erinra, att vanligen förekomma ett inom teologien, ett ller ett par inom klassiska filologien, något fiosofiskt, något naturhistoriskt samt tre eller yra historiska. Att historien här har någon öfvervigt, synes mig fullt berättigadt och i exa. minandernas intresse, enär för dem, som icke äro kunnige i denna vigtiga vetenskap. dessa ämnen otvifvelaktigt äro de lättaste attredigt behandla. Hvem vill blifva student och vågar vara obekant med Ludvig XIV, Gustaf II Adolf och trettioåriga kriget, Cyri fälttåg mot brodren o.sv.? Ytterligare anmärkes, att ämnena äro för sv Medgifves — men nb. för dem som vilja fre; yckan och blifva studenter ut orderliga kunskaper. Efter ins. Idt der sig mot de teologiska ämnena, frågas om det kan inses öfverstiga en studentkandidats krafter att handla de vigtigaste skiljepurkterna meilan ka olska och protestantiska kyrkorna, den olika ippfattningen af läran om nådevalet, reformaionens betydelse m. m. — allt ämnen som förekommit. Det nekas icke att äfven svår ä en förekomma, men det är väl icke a ifven välja sådana, på det att de bättre förmå sorna må försöka sig med dem. För de svagare iafva lättare ämnen icke saknats. Hvad insänlaren ordar om nödvändigheten att för ynglinga historiska arbeten, om le skola kunna skrifva en hjelplig uppsats öfver tt historiskt ämne, är tydligen af den beskafenhet, att derom måste heta: risum teneatis? Samma förhållande är uppenbarligen med det terade yttrandet af den Pansedde teologen och äraren. Begriper domaren öfver scripta icke tt göra skilnad mellan fordringarne på en yngings sceriptum i afgångsexamen och en lärd restmans afhandling för Pastoralexamen, låt ara att ämnet är detsamma, så begriper han cke mycket. Hvad som anföres om tidens otillräcklighet är nsändarens bön förutan redan afhulpet. Åtmintone fö: eskrefs vid sistlidne vårtermins afgångsxamen uttryckligen, att en half timme skulle fses för uppläsningen af uppgifterna och att lenna halftimme icke skulle inberäknas i den våbjudna tiden. En anmärkning erkännes vara riktig, nemligen tt det franska temat merendels är nog långt ör att kunna ordentligt medhinnas på 3 timnar, För öfrigt vittna insändarens anmärkningar lerom, att han. föga tänkt sig in i sitt ämne. ch både ömklig och löjlig är slutstrofen, der nsändaren beklagar, attj ynglingarne hållas för inge i skolorna, hvarigenom de hindras att så idigt, som önskas, slå sig på fackstudier. Tänk fter, hr insändare, huru det går med den byggad, hvartill man icke lagt någon säker grund? Jenna insändarens sista anmärkning tyckes verkigen komma ifrån en — studentkandidat. —v— RIKBEETNEIDYEOOETAIAL DRA