AMILJEN CROIX-DE-VIE,) PAUL PERBET. Ofversättning från franskan. Och detta var i sjelfva verket den förste danke, som föll f. d. öfverjägaren in; men han lät den nästan lika hastigt fara. De sexton år, som förflutit sedan det sista kriget skulle ha förvandlat stålet i denra klinga till en formlös, nedrostad klump. Lesneven fann dessutom då han sträckte ut handen nära vattenytan i ea vide-buske ett i silfver ciseleradt fäste af en dolk, som aldrig varit ett krigsvepen, och hvars udd hade fördjupat sig i buskarnes rötter. Och nära dessa rötter låg under det grumliga vattnet en massa af alla slogs vapen, några deri bland märkliga och af högt värde likasom denna dolk. Huru hade väl dessa vapen kommit dit? En kraftfull hand hade utan vifvel kastat ned dem på en gång från höja den af denna mur. Och denna besypnerliga exekution daterade sig säkert från de nästföregående dagarne, emedan alit detia stål ännu glänste bland dyjorden i slottsgrafven. Lesneven reste sig upp med ett bittert löje. Han begrep, han gissade åtminstone; han tänkte, att man från slottet undanröjt allt, som kunde gifva döden. Antika och dyrbara dolkar, gammalt feodalt kram.och möderna bössor, jogtredskap och krigsvapen, trofter fordom vunna af de gamla borgherrarne, allt, ända till paradvärjor, hade man tagit, allt hade man kastat ned i djupet af ) Se A. B. n:r 251—238, 260, 261, 263, 265—269 271—275, 277, 2719—281, 283-285, 287, 289—291 295 och 296.