tersburg och Köpenhamn, ej äro öfver höfva upptagne med Iöpande riksvigtiga ärenden all för betungande i jemförelse med deras måttlig appointementer. Åtgärden i fråga vore då fö jande: Vi fa säkerligen omkring 3500 fanor oc trofeer af alla slag. Så främmande som dess effekter hittills varit för nationen, torde ma kunna taga för gifvet, att afskiljandet derifrå af ett par hundra exemplar, icke skulle väck ringaste uppmärksamhet, lika litet som det skull väcka någon ond blod om de blefve begagnad som gengäld för enahanda slags effekter af in hemskt ursprung, i det de erbjödes till utbyt åt arsenalerna i förut anförde städer, mot lik antal af våra egna under fordna krig förlorade samt derstädes förvarade svenska fanor och tro fåer. Antalet deraf å ömse sidor är troligivi temligen enahanda (Nördlingen, Tönningen oci Pultava påstå någonting ditåt, och man har in tet skäl till tvifvel om att österrikarne, ryssarn och danskarne ju ej skulle ega samma sympa tier för deras egna fälttecken, som vi för våra hvadan alla anledningar tala för — föga elle intet mot — att vi skulle röna ett önskvärdt till mötesgående från deras sida. Om hvarje svensk med en wiss tillåtlig stolt het, låt vara äfven blandad med en viss anstryk ning af fåfänga, skulle triumferande fira förfö drens bragder, åskådliggjorda af från mäktiga nq tioner, under verldskunmga strider, eröfrade tro fåer; så torde deremot det intryck vi skulle er fara vid betraktandet af egna — utan skymt aj vanära — förlorade fälttecken; dessa hägringar från flydda ärorika dagar, de der troligen män: gen gång, efter hårda och genomkämpade strisiur, btvit sänkte inför konungar sädane som Il:dre Gustaf och de trenne Carlarne — inför fältherrar sådane som Pontus och Jacob de la Gardie, Evert Horn, Banår, Torstensson, Sten bock, Dalberg och Levenhaupt m. fl. m. fl.!!! endast kunna mätas på en skala af ädlare metall och af ojemförligt högre gradtal än den hvarå stoltheten och fåfängan låta. mäta big, och sådant i samma mån som vördnaden och beundran äro höjde öfver nämnda ofta temligen omotiverade egenskaper. Men affären skulle härmed ej kunna anses vara afslutad. Det är nemligen nogsamt bekant att uti Wien förvaras åtskillige effekter af högt värde, burna af Gustaf II Adoif på dess dödsdag. Månne det skulle kunna an ses som otänkbart, att vederbörande derstädes, mot erbjudandet å vär sida af ett visst antal österrikiska jtrofer (hvaraf de medgåfvos utvälja halfva, och vi sjelfva det äterstående antalet), skulie i utbyte vilja afstå nämnda effekter? Det höga pris som vore att vinna tyckes göra anbudet nära nog till en pligt. Tiden är till sin fördel så till vida förändrad, att man numera vet att behörigen akta och uppskatta nationalkänslorna. Engeismännens fördomsfria utlemnande af Napoleons qvarlefvor till Frankrike, talar för möjligheten af en framgäng. Ombudet skulle dessutom antyda, att vi under hvilan på våra lagrar ej somnat af, utan städse halva tankarne fästade på dem som brutit och flätat desamma. I få ord: åtgärden synes så enkel och naturlig, att den endast torde behöfva antydas för att bringas i verkställighet. Skulle den deremot uteblifva — eh bien! vi få då trösta oss med de konstellationer af svärdsordens kommendörsplaquer, hvilka en femtioårig. fred framma nat på vår nordliga himmel. Bättre något än intet. Traditionen påstår att vår herre särskildt öfvertagit förmynderskapet öfver en viss art af bipederna. Det är troligen denna högsinnade försyn som vi ha att tacka för att Gustaf Wasas rustning vid det här laget ej ligger djupt nedsjunken i hafsdyn. Ödet synes ha fått en högre vink om att uppskjuta den sorgliga katastofen vid Dungeness, den der eljest lätt kunna få en tterligare skiftning af vemodighet. Temligen nära till hands synes den åtgärden legat, av på ernväg, derå några förstörande olyckshändelser rit ojemförligt mindre att befara, öfversända lettå för oss dyrbara, men för utlänningen med Jess föga känned.om af vår inre historia temlisen likgiltiga — minne af vår stt Jen i så fall nödiga forlönen af möjligen 50 rdr, illagd kosnaden för nationalmuseet, bland hvars lyrbaraste effekter den är att räkna, torde ej gifit en svårare stöt åt allmänna omdömet om andhafvapdet af den svenska statsekonomier.