FAMILJEN CROIX-DE-VIE,) PAUL PERRET. Öfversättning från franskan, XX. Herr de Bocbardiöre blef till en början alldeles förvirrad af denna allvarsamma lexa. Han återkallade emellertid sin dotter, som flydde h nom; han ropade på afstånd till Henne, att han ej begrep denna häftiga förtrytelse, som hon visade honom, och att ifall hon blifvit mor, skulle hon ej dermed gjort annat än följa den för alla gemensamiaa lagen samt enligt samfundslifvets reglor begagna den rätt, som naturen gifvit henne. Denna klingande och i juridisk mening så väl svarfvade fras gaf Violante ytterligare en måttstock på fadrens hjerta. Hon svarade ingenting och vände sig icke ens om. Herr de Bochardiere ropade på henne ånyo; han bad henne att ej missförstå meningen och ändamälet med deras samtal och att komma tillbaka, på det han mätte kunna förklara sig tydligare, han sadehenne ytterligare, att om bang råd ej bebagade henne, så stode dei henne fritt att ej följa dem; hon vore ju sjelf tillräckligt rik för att ej bry sig om sin mans förmögenhet, Detta ord var det sista som hon tydligt hörd; hon var i begrepp ätt svara derpå. Ack, hennes far var måhända mindre brottslig emot henne än hon ansett d:t i första utbrottet af sin harm; Han var som de flesia menniskor; —— sJ SÅA. B. tr 251-258, 260, 261, 263, 265—269. 271—215, 211,279-—281, 283--285, 287, 289—2091.