STOCKHOLM den 18 Dec. Under öfverskriften ?Ryssland och Sverge? innehåller en nordamerikansk militärisk tidskrift följande artikel, som bär vittne derom, att man i Nordamerika väl känner Rysslands innersta hjertelag. Artikeltörfattaren: har icke heller varit okunnig om de yttranden i detta ämne, som de nordamerikanska sjöofficerare, hvilka nyligen gästade Petersburg, fingo höra af de ledande ryska per. l! sonligheterna. Som man fianer har den till England importerade tyska tidningsankan om en plan att dela Danmark mellan Sverge och Preussen äfven funnit vägen till Nordamerika, ehuru den der mottagits med misstroende. Det torde emellertid vara angeläget, att vår regering genom sina handlingar och offentliga uttalanden göra det klart för verlden, att vi gerna vilja lefva i fred med alla och ieke förnärma någons rätt och . intressen, samt att vi endast för att bättre . försäkra oss om att icke vår rätt, våra intressen och vår sjelfständighet bli kränkta, tänka på vår tidsenliga beväpning och på ordnandet af ett nationalförsvår, som kan förtjena detta namn. Den nordamerikanska artikeln lyder så-l. lunda: ?Bland de planer, med hvilka mäktiga europeiska stater umgås mot sina. svagare grannar, har man bittills föga talat om Rysslands förhållande till Sverge. Och likväl har man anledaing antaga, att möjligheten af Sverges engloutissement eller på ett mivdre artigt språk ?uppslukande? af czarväldet blifvit omsorgsfullt öfyervägd i Petersburg. Man upptäcker iogenting fiendtligt i den nuvarande beröringen mellan de båda regeringarne. Men skulle ett passande tillfälle komma, skulle man finna att den ryska äregirigheten uppgjort och moget öfvertänkt planen att annektera den stora halfö, som sträcker sig nedåt från Rysslands nordvestra gräns. Det är dessutom säkert, att Sverge lika lifligt som sin stora granne tänker På denna möjlighet att bli införlifÅ vadt i Ryssland. I Stockholm såväl som i Petersburg iakttagas med största oro alla tecken som peka åt detta håll. Möjligen gör en naturlig fruktan i det nära grannskapet af en så mäktig och för anfall benägen nation, att svenskarne besvärja fram måna drömbilder om fara, likäsom de beskedliga TAR i Geneve alltid frukta, för, att Napoleon skall komma och införlifva dem med Frankrike. 1 sjelfva verket finns det icke så få tecken till, att utsigterna alt kunna införlifva Sverge tagits i noggrannt begrundande och öfvervägande af de ryska diplomaterna. d Man kan gerna säga, att Ryssland minst af alla stater på jordens yta behöfver utvidga sitt område; men en nations behof äro en osäker måttstock på hennes önskningar; och om mängden såväl som en enskild person kan man med skäl säga, att matlusten kommer medan man äter?. Rysslands traktan efter landvisning för närvarande söder ut är ett dåligt förebud för dess försakelser i norr, och vore bredden af dess nuvarande område det enda som förhindrade dess ytterligare utvidgning på bredden, vore det näppeligen att räkna på Rysslands försakelse. Men hvad Ryssland nu behöfver är icke så mycket land som icke desto mera vatten, och i afseende å detta sednare element skulle Sverges egande uppfylla alla dess önskningar. Instängdt mellan Polarhafvet och Svarta hafvet och med öppen kommunikation till Atlantiska hafvet endast på stora omvägar genom Östersjön och Medeihafvet, är Ryssland, ea nation som eger få hamnar vid hafvet, lystet efter allt slags förstoring af dess kuststräcka. Af Preussen, en nation som har samma begär efter en hafskust, är ingenting att hoppas efter hvad man sett i det nyligen förda kriget. Turkiet på ena sidan och Sverge på den andra äro de enda makter, som lemna Ryssland utrymme till utvidgning. Besittningen af Sverge skulle gifva Ryssland hela vestra sidan af Östersjön, och som det redan innehar den östra, skulle kontrollen öfver detta haf med dess inlopp öfvergå i dess händer. Iagen plan vore följaktligen mer egwad än denna att förstora Ryssland. Vi hoppas att det må bli långt tilldess något praktiskt försök göres af ryska statsmän att med våld taga Sverge. Oafsedt all fråga om artighet eller rättvisa, skulle örslaget medföra ett allmänt europeiskt krig. Trots missproportionen mellan motståndarne skulle dock Sverge icke bli något lätt byte. Dess halfö skulle bli svår att öfversvämma för en fiende, och det håller just nu på att fullkomna silt starka kustförsvar genom de bästa moderna mekaniska uppfinningar. Likasom Ryssland har det skyndat att tillegaa sig monitorsystemet, och båda länderna äro väl försedda med dessa sjökrigsredskap. Ett krig mellan dem skulle visa prof på en sjöstrid, hvars motstycke man hittills icke sett, en sammandrabbning mellan tornfartyg af jern med ofantliga kanoner. Möjligheten af de ryska planerna på Sverge, hvilka under vanliga tider kunna sås ur hågen såsom blott och -bart äreiystna drömmar, hvilka icke ha någon utsigt att bli förverkligade, antager med ens en större vigt genom det nyligen gängse ryktet om Danmark. Det påstås, att Sverge och Preussen hålla på att komma öfverens om att acaparera Danmark. Skulle detta befinnas sannt, skulle Sverge knappt hinna kasta sig öfver Danmark förrän man kunde vänta sig, att Ryssiand skulle kasta sig öfver Sverge. Men vi äro af en annan åsigt och anse de uppgifna planerna på Danmark omöjliga, då de skulle sättas i verket med en så stor fara åtminstone för den ena koalitionisten. Så länge besittningen af Sverge är af så stort värde för Ryssland, kan det svårligen bli den förras politik att skoningslöst anfalla en svagare granne. Ej heller berättigar någonting i Sverges fordna uppförande till att sätta dess namn i sammanhang med en sådan beskyllning som den, hvilken blifvit framkastad af Londontidningen Globe beträffande Dahmark. På kongressen i Wien år 1815 voro både Ryssland och Sverge representerade. Åt det förra landet gaf; Finland, hvaremot det sednare i ers ttning erhöll Norge, så att båda rikena förenades under en krona. Hvad det arma Danmark avgår, så var uet icke med om detta stora misehmasch och vann derför ingenting derigenom. Vid den omdaning at Europa, som nu efter ett balft århundrade försiggått, kunna de nordliga nationerna möjligen göra försök till rekonstruktior likaväl som de centrala och sydliga. För att visa huru öppet denna möjlighet afhandles af dem, vilja vi nämna, att några af våra amerikanska sjöofficerare, i. hvilka voro med på kapten Koxs färd tilll. Petersburg, undfägsades med ryska berättelser om hvad man hoppades en dag skola göra med Sverge, hvilket land man ansåg det vara Rysslands ?tydliga bestämmelse?