Ett bref från Viotor Hugo till kandioterno. För någon tid sedan skref Garibaldi et bref till kandioterne. Nu har Victor Hugc skrifvit till samma kandioter, och författa ren till ?Hafvets Arbetare? uttrycker sig på följande sätt: Ett skri kommer till mina öron frår Athen. I Phidias och Esehylos stad har mar vädjat till mig, röster uttala mitt namn. Hvem är väl jag, att förtjena en sådar ära? Iogenting. En besegrad. Och hvilka äro de som vända sig till mig? Segrare. Ja, hjeltemodige kandioter, förtryckta i dag, blifven I segrare i morgom Hållena ut blow! Äfven nära att bli förqväfda, skolen I triumfera, Protest mot dödskampen är styrka. Detär denna vädjan till Gud som förkrossar...... Alla dessa makter, som I hafven emot er, dessa koalitioner af den råa styrkan och envist fasthållna fördomar, dessa gamla väpnade väldsregeringar, ega det karakteristiska kännetecknet att ha en sanmärkniogsvärd fallenhet för att gå till botten. Tiaren i bakstammen, turbanen i fören — det gamla monarkiska skeppet börjar taga in vatien. Det sjunker just nu i Mexiko, i Österrike, i Spaxien, i Hannover, i Saehsen, i Rom och annorstädes. Hålien ut bara! Om besegrade, så kunnen I dock ej fortfarande blifva det. En qväfd insnrrektion är alldeles icke en undertryckt princip. Det finnes inga fullbordade facta. Blott hvad som rätt är, det gäller. Facta fullbordas aldrig. Det rätta kan aldrig gå till botten. Händelsernas vågor assera deröfver och det blir åter synligt igen. Det dränkta Polen flyter ofvanpå. e, under nittiofyra är bar den europeiska politiken vräkt detta lik hit och dit och folken se på hur den håller sig uppe, denna själ, ofvanpå dessa fullbordade facta! Kretas folk, också du har en själ. Greker på Kandia, I hbafven rätten på er sida, och I hafven äfven sunda förnuftet på er sida. En paschas på Kreta motiver kunna ej fattas af förnuftet. Hvad som gäller för Italien, det gäller för Grekland. Venedig kan ej återgifvns åt det erfa, utan att Kreta ätergifves åt det andra. Samma grundaats kan ej säga ja på ena hålles och nej på det andra. Hvad som der är morgonrodnad, kan ej här vara grafmörker. Emellertid flyter blod och Europa låter det ske. Europa börjar vänja sig dervid. Den här gången är det sultanens tur. Han l: utrotar en nationalitet. Finns det väl någon turkisk gudomlig rättvisa, vördnadsvärd som den kristna gudomliga rättvisan? Mord, stöld, våldvägt rasa i denva stud på Kandia, liksom de för sex månader sedan vältade öfver Tysk-! land. Hvad som ej skulle vara tillåtet för! Schinderhannes det är tillåtet för politiken, ! Att Lafva värjen vid sidan ; verse seesssnsnsnsnnnn det kallas att vara l Det förefaller som OM....... sin. lt skulle bli rubbadt ur sina fogar om ej mel lan Scarpento och Cyihere små barn spetsades på värjorna. Att förhärja skörden t och uppbränna byarne är nyttigt. Motivet som förklarar degesa härjaingar och tolerei rar dem, ligger utom vår fattningsgålva. Det som tilldragit sig i Tyskland sommar förvånar oss lika mycket En af! förödmjukelserna för män, som en lång andsflykt gjort trånghufvade — jag är en 8 af dem — är att ej begripa da höga moti 8 rerna för... 2-NNN OENRNE NE Men, det gör ingentiog. Den kandiotiska frågan bar numera intagit sin plats. h Hon skall bli löst och löst såsom detta 2 irhundrades alla frågor, i befrielsens -)h Grekland fullfärdigt, Itelien fullfärdigt, Athen i spetsen för det ena, Rom i spetsen 2 ör det andra — se der hvad vi, hvad!? frankrike, äro skyldiga våra begge mödrar. Det är en skuld, Frankrike skall infria! len. Det är en pligt, Frankrike skall upp-? ylla den. z När? , Hållen ut blott! 9 Victor IHugo. IP. Hsuteville-House den 2 Dec. 1866.7 j Texten är lånad ur en tidning i Nantes, ji; om väl haft sina skäl att med prickar ut-p ylla några ställen i brefvet. ir Aes i ir TT JT RP RA 7 PV rm