MMDOPORMV PLIetBIGU: ss —-— En tysk småstat. (Korrespondens till Independance belge). Arolsen (Waldeck) den 28 Nov. Hvar och en af de små, med Preussen allierade stater, som komma att gruppera sig omkring nämnda land i det nordtyska förbundet, skul!e kunna gifva ämne till ett intressant studium. Det är lika många sär skilda elementer, hvilka med mer elle mindre förvandtskap skola bilda den blif vande nationella enheten. Arolsen, hvarifrån jag skrifver sill er, är hufvudstaden i staten Waldeck och Pyrmont. Inklämdt mellan det fordna Kurhessen och det preussiska Westphalen, är detta furstendöme knappt et: tjugotal mil långt och sex eller fju bredt; det räknar omkring 60,000 invånare, af hvilka endast 2000 äro bosatta i hufvudstaden Arolsen. Den regerande familjen i Waldeck är ganska gammal, och dess namn figurerar med ära i Tysklands militära tideböcker. Men hvad som hedrar henne ännu mera än hennes fordna bedrifter mot turkarne är att ha varit en bland de första af de tyska furstarne som gifvit sina undersåter liberala statsinrättningar. När hela den tyska nationen år 1813 kallades att bekämpa den utländska fienden, sparde, såsom bekant är, suveränerna icke på löften för att uppegga sina folks fosterlandskärlek — löftep, som alltför snart glömdes efter segern! Konungen af Wärtemberg och fursten af: Waldeck voro nästan de enda som kommo ihåg dem; konungens af Wärtemberg biograf tillade dock naivt, då han talade om den konstitution, som denne monark beviljat sina undersåter: Denna konstitution förkortade hans dagar.? Georg Fredrik Henrik, furste of Waldeck, var lyckligare, och den författning, som år 1816 okirojerades af honom, hindrade: honom icke att lefva mycket lugnt i sitt slott i Arolsen ända till 1845. — Hans son Georg Victor, den nuvarande fursten, finner sig icke mindre väl af det konstitutionella styrelsesättet; år 1855 stadtäste och utvidgade han ytterligare de friheter, hans lilla stat åtnjöt. I kraft af denna konstitution sammanträda deputerade af adel, borgare och landtbefolkning, till ett antal af 18, årligen till lagstiftande församling; de votera skatterna och lagarne, utöfva med ett ord fullständigt alla parlamentariska rättigheter. När Preussen sistl. år förelade hvar och en af de tyska staterna att välja mellan nämnda land och förbundsdagen i Frankfurt, påstås Waldecks furste, Georg Victor, till följd af sina personliga sympatier. och allianser ha lutat mot det antipreussiskapartiet. Han är svåger med f. d. hertigen af Nassau, hvilken med sin krona fick böta för sin tillgifvenhet för Österrike. Vid detta tillfälle uttalade Victor Georgs. undersåter, vare sig genom sina representanter eller genom folkdemonstrationer, sin vilja på ett sådant sätt, att fursten måste noleas volens bli Preussens bundsförvandt. Han bör nu lyckönska sig häröfver. Man såg då furstendömets lilla arm — en ganska aktningsbjudande bataljon, bestående af 14 officerare, 48 underofficerare, 369 soldater och 13 musikanter — rycka ut i fält bakefter de regementen, som Preussen skickade till Main. Det fattades Waldecks soldater endast tillfälle att visa prof på sin tapperhet; de voro aldrig i elden annat än vid Mainz och fingo lyckligtvis hvarken några dödade eller sårade i sina led. Denna tappra bataljons roll under fälttåget var att hålla garnison i de af Preussen besatta städerna, och jag minns mig ha hört deras 13 musikanter modigt stämma upp fruktansvärda Rotpourrier ur Lohengrin och Profeten inför ett eröfradt folk. Nu, aftonen före nationalparlamentets sammankomst, då hela Tyskland trängtar efterenhet, berättassamma skiljaktighet i åsigter finnas mellan fursten af Waldeck och hans undersåter. Dessa sistnämnda röja god lust att helt och hållet blipreussare, hvaremot Georg Victor och de fåtaliga privilegierade omkring honom, hvilka åtnjuta sin beskärda del af hans furstendömes heder och förmåner, visa mycken förkärlek för sin autonomi. Man kan förutsäga, att folkviljan äfven denna gång skall få öfvertaget. Oberoende af patriotismen och enhetstendenserna för:mår enzennan ganska bestämd dragningskraft alla dessa små tyska stater att luta mot det stora Preussen, Denna dragningskraft är prosaiskt nog sparsamheten. Under nuvarande förhållanden får hvart och ett af dessa små sjelfständiga länder bära bördorna af den lokala suveräniteten och militärlyxen, hvilken alltid legat de minsta furstar om hjertat. Dessa bördor äro ständigt tunga till följd af befolkningarnes lilla antal och medelmåttiga rikedom.