positiv visshet derofn, söker han ur astronomisk och fysiologisk synpunkt bevisa orim. Tipheten af det antagande att vår jord, detta lilla stofikorn i universum, skulle vara det enda hemmet för lefvande varelser af högre ordning, samt den mycket stora sannolikheten af att hela verldsalltet, med sina föreningar af solsystemer och nebulosor, är bebodt af en enda stor mensklighet, som, sönderfallande i oändliga gradationeroch arter efter den fysiska beskaffenheten af de olika himlakropparne, genom den andliga enheten af det sannas, det godas och det skönas stora absoluta principer sammanhålles till ett solidariskt helt. För att bevisa sin sats, gör författaren oss först bekanta med hvad alla tiders stora tänkare, ifrån Lucretius till Goethe, med större eller, mindre bestämdhet yttrat om sannolikheten af ett flertal af bebodda verldar. Han företar derefter en särskild granskning af hvar och en af planeterna för att, med stöd af de elementer som utmärka dem, ådagalägga att vårt klot, långt ifrån att vara den för lifvets framträdande och utveckling mest gynnade ibland dem, tvärtom befinner sig i ett ganska underordnadt läge, så väl med hänseende till den ordning det intager i solsystemet som till sin geologiska byggnad. Bkiljaktighet till åldrar, lägen, massor, tätheter, storlekar och biologiska vilkor, säger förf:, ställa ettstort antal verldar pi skapelsens ofantliga amfiteater som bostäder högt öfver jorden; och myran på våra fält har oändligt mycket större skäl att anse sin myrstack som jordens enda bebodda ställe än vi att betrakta den omätliga rymden som en omätlig öken, der jorden vore den enda oasen och jordmenniskan den enda åskådaren. — För att rätt tydligt visa oss hvad jorden är i förhållande till den öfriga skapelsen för han oss, i en på intressanta astronomiska detaljer rik, ytterst praktfull skildring, utom vårt solsystem, visar 988 hur det allt mer och mer eom en försvinnande prick bortdör i vintergatans väldiga nebulosa, och huru denna nebulosa sjelf — en ofantlig lins, i hvilken alla de af oss skådede fixstjernorna utgöra kroppen och vintergaian kanten — efter hand neddyker som en liten öflock i rymdens gräoslösa ocean, der den eva nebulvsa-arkipeln : efter den andra sticker upp och försvinner. ! Flammarions teckning af denna serldspro : spekt är sitt sublima ämne värdig: ämnets hög:et lyfter honom och flera ställen i hans 1 bok äro verkliga prakistycken af vältalighet. Men han stannar ej vid dessa deteljer och : anser ej sin uppgift löst endast med fram! läggandet af de skäl som tala för verldar! nes beboelighet. Han anser nu tiden vara inne alt äfven löta estronomien i sin tar medverka till grundläggandet af en för vår! tid lämpad religiös verldsåskådning, och han ! ger 088 utkastet till det filosofiska system, vartill denua uppfattning af verlden från astronomisk synpunkt synes honom leda, ls ja, som så godt som af sig sjelf. påtvingar sig den frigjorda tanken. Vi redogöra ej? här för detta system; vare det nog sagdt!t att det är ett, för hvars sanning ej mindre c dess enkelhet och naturligbet än dess öfverq väldigande storhet talar, Astronomien?,s säger vår förf., ?bör hädanefter blifva filoI gofiens kompass, dess klara leustjerna, söta s går fiamför henne, kastande sitt Jjus öfver jr verldens vägar. Länge nog har menniskan l lefvat isolerad i sin dal, okunnig om sitt ödes framtid och framtid; länga nog har hon j d legat invaggad i en obestämd drömvilla, rötf: rande sin verkliga ställning, i ett falsk: och ! vansinnigt bedömande af den omätliga ska; O t elsen. Må hon uppvakpa i deg ur sin seelgamla domning, må hon betrakta Guds erkännande dess storhet, lyssna ill peturgas vndervisai g, och må hennes inbillade isolering försviana, så att hon i verk och d b himmelens djup må kunna se menniskoslägiv r nn f ten, som lefva och efierträda hvarandra i de oändlig! aflägens rymderna!? Flammarions bok är ett arbete, som, på somma gång det är affatiadt i den mest po( pulära stil och sålunda fottl gt för alla klasbi ser af läsare, i förmåga att upplyfta tanken s: och vidga och stärka det andliga synsinnet8 inom vår nyare litteratur bar få sina likarb och bereder läsaren en ovanligt rik njut-ti ning. En vinter i Orienten. Af Robert von Kramer. fi Stockholm hos Samson Wallinsi 1866. En reseskildripg söm ej mindre genom sitt intressanta ionehåll än sin vackra utstyrsel säkert skall bli en af bokmarknadens eftersöktare alster under den närmaste tiden. Deu utgör eni lätt och angenäm stil hållen beskrifning af den resa förf. för några år sedan gjorde i Egypten, Sinai-balfön och Palestina. Liksom de skizzer förf. förut lemnat oss från Spanien är äfven denna rik på pittoreska skildringar från naturen och folklifvet, samt på iakttagelser och re-g dogörelser som förråda den intelligente och ri kunnige resanden. Marechouten var den p: vanliga :. Alexandria och Kairo, resan upp-jsc för Nilen, besök vid Ti.ebes ruiner, utfärd fy till Suez och Sinai samt öfver Jaffa tilllni Jerusalem. I skildringen af Nil-resan harlit förf. intressanta saker att berätta oss från sa det arkedogiska gebitet. der han visar sig )hi vara väl förtrogen med den nyaste forsk-hi ningens resultater. Vandriogen bland ruinerna vid Karnnk och Medinaet-Aba i hans sällskap blir derför af ett mer än vanligt intresse. Boken imehåller dessutom ej få !e ganska lyckligt tecknade interiörer ur det jo! österländska hfvet, ett besök i ett af Kairos de harem, mosken El Azhar m. fl. Bokens B värde förhöjes ej litet af de 37 utmärkt lö vackra planscher som åtfölja den och återlif gifva vyer från Kairo; Nilen; Karnak, Luxor, fö Sinai, Jerusalem och Libanon. of Geografiska Bilder från Jordens skilda länder sc och folkslag, af Karl Kastman och Thorm Brunius. (Norrköping, Wallbergs förki lag). Man är numera temligen allmänt ense derom, att den första undervisningen i hi-kq storien bör bedrifvas på det sättet, att ilär.sö jungens hand sättes dels en lärobok, inne-m ållande det nödtorftigaste som för åväga-Db6 bringande af reda och sammanhang börin. ne präglas i minnet. dels en läsebok. som uft-!1e