hunvintänvesenr FAMILJEN CROIX-DE-VIE,) PAUL PERRET. Öfversättning från franskan, XVII. Så snart Violante återkommit till slottet hade hon skyndat att få träffa enkefrun; och denna hade nu berättat allt. Dean unga markisinnan kände numera det band, som förenade medlemmarne af slägterna des Aubrays och Croix-de-Vie. Hon kom ut ifrån sin svärmors rum; slumpen förde henne till familjens salong; hon lutade sig der emot ett fönster. Besynnerligt nog kän de hon sig knappt upprörd af hvad hon nyss hört, och denna nya ödets varning hade ej förskräckt henne. Hon började tänka, att Martel då han älskade henne hade gjort icke blott någonting vackert och ljuft utan ock någonting förståndigt; en annan qvinna hade måhända gjort honom lika lyeklig, men ingen qvinna i verlden skulle ha så väl skyddat honom; ingen skulle ha med en så fast och säker blick uppfattat den olyeksdigra väfnad, som omspann Oroixde-Vie-slägtens själar och förstånd. Alla skulle ha blifvit förskräckts vid första tecken af fara, alla skulle ha tafatt sökt streta emot detta förfärliga nät likasom instängda fåglar emot jerntrådarne i deras bur, dervid på en gång krossande sina vingar; oeh ella skulle ha oåterkalleligen förlorat anletsdragens lugn och småleendets makt. Markisinnan Violante kände sin makt, EET Fa