till lektorer: — 1:a graden, de 2 yngsta, å 500 rdr.... 1000, 2:a graden, de 3 maste, å 600 rdr..... 1800, 3:e graden, de 3 äldsta, å 700 rår......... 2100, bland de sistnämnda åt rektor särskildt... , 500; till adjunkter: 1:a graden, de 5 yngsta, å 300 rdr......... 1500, 2:a graden, de 4 närmaste, å 400 rdr..... 1600, 3:e graden, de 3 äldsta, å 500 rdr.......... 1500. Samma Rmt 10000. Så har man i Göteborg visat sin erkänsla för den stora fördel, som den omedelbara tillgången till ett högre läroverk bereder, medan en del af Stockholms lärare af kommunen åtnjuta den oerhörda summan af 225 rdr, andra åter alldeles intet. Göteborgs exempel har helt nyligen blifvit efterföljdt af kommunalfullmäktige i Majorna, hvilka, enligt erhållen enskild underrättelse, på dervarande läroverks inspektors framställning, beviljat alla ordinarie kolleger lika stor hushyresersättning som adjunkterna i Göteborg nu hafva, nemligen resp. 300, 400 och 500rdr. Man ser häraf, att en af de faltigaste kommuner, Carl Johans församling, gjort sig till lag samma uppoffrande erkännsamhet som det rika Göteborg. Ännu ett märkligt exempel på verksamhet och klokhet i detta afseende, medan Stockholm är likgiltigt och kallt. För några år sedan skulle en lärare tillsättas vid skolan i Kongsbacka. Invånarne derstädes ansågo sig icke kunna få en duglig sökande till den offentliga lärareplatsen, om de ej gjorde en enskild uppoffring. Genom sin borgmästare uppsökte de en god lärare och lofvade honom, utom åtskilliga andra förmåner, 80 rdr för hvarje bemedlad och 40 rdr för hvarje mindre bemedlad lärjunge. Härigenom vanns den skicklige läraren för den anspråkslösa befattningen. Sådana exempel har Stockholm ännu att följa. Och må hrr stadsfullmäktigeicke tveka att lemna bifall åt hr Lefflers af all billighet understödda motion. För densamma talar äfven den omständighet att — i anseende till redan tillgängliga och påräkneliga medel, och då det högsta anslag motionären i sin beräkning upptagit utgör 600 rdr (således mindre än det högsta i den Göteborgska konventionen) — hela den årliga utgiften för kommunen på denna stat skulle komma att utgöra något öfver fyra tusen (4000) riksdaler. I sanning en ytterst ringa uppoffring, då det är fråga om att bevaka och befordra det högsta och vigtigaste intresse som menskligheten eger. Må ingen afund eller annat småsinne här förestafva beslutet, då det gäller att vidtaga en åtgärd, hvarigenom man skall gagna icke blott de embetsmän, hvilka här äro i fråga, utan fullt ut lika mycket läroverken och derigenom hela samhället — en åtgärd, som af många skäl kan anses åligga hufvudstaden såsom en pligt. ala on VA dl ma on sl Vs AA RS on NR Ar