Utdrag af ett bref från Wermdö till en korrespondent i Stockholm. — — — — På samma gång du förebrårmig ett otillbörligt begär att intränga i postverkets hemligheter? och ett obefogadt missnöje med det sätt hvarpå bref befordras emellan Stock holm och Wermdö, begär du, att jag skall äfven för i år uppgifva för dig de genvägar och den tidsbesparing, som i detta afseende kunna åstadkommas. Märker du icke sjelf din inkonseqvens? ir du nöjd med den postföring kongl. generalpoststyrelsen består dig, så behöfver du ju icke anlita genvägarna. Hvad mig angår, så är jag nöjd, ty jag är Wermdöbo, och en sådan måste vara nöjd. Andra menniskor hafva i långliga tider haft diligenser, jernvägar, telegrafer, ypperliga landsvägar; på Wermdör finnes intet af allt detta; jo, det är sannt, vi hafva verkligen landsvägar, ehuru de äro lika backiga, lika smala som i min barndomstid. Väl hafva inflytelserika män sökt statsanslag för de svåraste backarnas bort tagande, väl är det beslutet att de smala vägarna skola utläggas åtminstone till 6 alnar, men om det också aldrig blir af, så får väl en Wermdöbo vara nöjd, ty han har ju sjön och der finnas inga backar och den räcker till äfven på bredden. En Wermdöbo klagar sålunda aldrig, icke ens öfver postgången. Tvärtom i detta afseende hafva vi skäl, att vara stolta öfver vår upphöjelse, ty sedan några år tillbaka är en vacker tafia med ett gyllene posthorn uppspikad öfver Klockargården. Här finnes sålunda en post-station. Förut betalade vi för ett bref till Stockholm 3 öre, nu betala vi 12, men hvad gör man icke för ärans skull; och icke kan man begära att ett bref skall komma fortare fram för det att här är poststation, vackert nog, att man får skicka bref två gånger i veckan, och säkert är, att den ena posten är längesedan framkommen innan den nästa afgår. Gerna vill jag emellertid, sedan jag en längre tid studerat detta intressanta ämne, lemna dig de begärda uppgifterna om de lämpliga genvägarna. Presterna hafva sin ?kurs? och länsmännen sin kronopost, men vi andra, som icke. hafva mer än kongl. postverket, att hålla oss till, vi måste vara betänkta på genvägar?. Jag instämmer med den gossen, som, efter att hafva åkt kälke, sade: Ack om det alltid vore vinter?. Men i trots af denna önskan har postgången på Wermdö fyra årstider lika som året. Jag vill nu framlägga till din efterrättelse nedanstående promemoria. Vintern. Posten afgår från Wermdö poststation kl. 3 f. m. och skall vara i Stockholm kl. 10!(., alltså 7!(a timma för 4 mil, en rundligt tilltagen tid, men vi missunna icke postförarens häst denna förmån. Kl. 2 återgår posten hit. Bref inlemnas i Stockholm till kl. 1 dessa postdagar. Vi äro på det högsta nöjda och tacksamma för denna anordning, ty vi få våra bref till och från Stockholm på den kortast möjliga tid. Derföre önska vi i detta afseende, att det alltid vore vinter. Under denna tid behöfves ingen genväg. Vären. Ett bref från Wermdö poststation afgår kl. 8 f. m. onsdagar och lördagar, hinner till Gustafs