för långt. Han störtade hem, fattade pen nan och med blixtens hastighet skrefs ei uppsats så morderiskt sönderslitande son han förmådde — kallande den PÖfverlöpare? för effektens skull. Ännu hade monarkier kunnat räddas, om uppsatsen blott blifvi tryckt; men Dagligt Allehandas redaktör som erbjöds uppsatsen, var nog pligtförgä ten svara att han mot intet pris vidare mottog några artiklar af expeditionssekrete. raren Ringborg, emedan han alltför dyr fått pligta för den om deputationerna?. Reformen bifölls då af alla fyra stånden. Hr Ringborgs afgud, den för hvilken har offrat så mycket papper och bläck — konservatismen? nemligen — förlorade nu sing förut aldrig svigtande målsmän, hvilka, in om de båda första stånden, med laglighetens fulla rätt uppträdde emot radikalismen: Heroer. Och dessa äro nu Sverges herrar.? Härmed tyckes väl att hr Ringborgs lidander ändtligen skulle slutats; menlångt derifrån, de inträdde blott i ett nytt stadium, ty de nya riksdagsmannavalen äro för honom en styggelse. Han tror på stora förestående hvälfniogar inom staten och vill bevisa dem med fakta, ?hemtade från valresultaterna?. Men ?öfvertygad att en inom tidningspressen så illa anskrifven signatur som hans, icke kan påräkna dess biträde för allmän görandet af några egua betraktelser öfver de nyligen slutade riksdagsmannavalen? tillsände han Dagligt Allehandas redaktion en uppsats, hemtad ur The Fortnightly Re view, och begärde att den skulle meddelas svenska allmänheten. Denna uppsats redogjorde ganska fullständigt för vår nya riksdagsordning, som lofordande omnämndes. Men det var alldeles icke derföre som hr Ringborg önskade artikelns införande, utan blott föratt taga den till utgångspunkt för sina egna expektorationer i en artikelföljd : landets bästa krafter?, som, redan i tanken fulländad, endust kräfver pennans behandling?. Hr Ringborg hade så mycket större hopp om att hans anbud nu skulle antagrs, som han fått offert om att bli bofagsman i Allehanda och att till nämnde tidning lemna bidrag, hvartill han ej var obenägen. Men efter mer än 14 dagars slitning mellan hopp och tvifvel mottog hr Ringborg ett afböjande svar. På denna ståndpunkt befinner sig hr R. nu. Han lefver i en ständig fruktan för en ovilkorligen snart inträffande slitning emellan de begge kamrarne, som snart skola sammanträda — han väntar anarki, och när den någon tid fortgått, så kommer revolutionen. Men kan farbror gissa hvarifrån hr R. härleder sina politiskt Jitterära missöden och hvilka som cgentligt gjort honom till martyr? Jo — han har kommit på den luminösa 1dn, att här, organiserats ett alldeles specielt censurväsende för honom. Det består af ?bokförläggareföreningen?. Den utgöres enligt hans upptäckt af — boktryckare, som utgifva tidningar, och dessa stå under justitiestatsministern. Förstår nu farbror hvarföre hr R. kallat sin sista brochyr: COm den svenska censuren?? Med den oroliga tanken fästad på sina egna missöden hos bokhandlarne, har hrR. ytterligare kommit att tänka derpå, att om justitiestatsministern skulle önska genomföra någon radikal åtgärd till förändring af vårt nuvarande stetsskick, så skulle han icke vädja till bajonetterna, utan till — — — bokförläggareföreningen. Dess ledamöter skulle helt enkelt anbefallas att ?undanhålla allmänheteen de upplysningar, som kunde motverka uppfyllandet af en sådan önskan? (förändringen af vårt nuvarande statsskick) oc. tillägger hr R.: ?en farligare censur lärer svårligen kunna i det mest despotiska land uppsökas?. Min redogörelse för hr R:s sista broschyr har blifvit alltför lång, men författaren är onekligen ur psykologisk synpunkt betraktad en oförliknelig märkvärdighet. ir Till sist vill jag omtala ett vackert bevis på stadsfullmäktiges uppskattoing af den anspråkslösa förtjensten. Fru Larsson har i många år innehaft den särdeles mödosamma befattningen såsom förestånderska vid Clara fattighus med 300 rår i lön och fri bostad. Hon är nu utsläpad. Fattigvårdsnämnden och beredningsutskottet tillstyrkte för henne 400 rdr såsom lifstidspension — men 100 rår afprutades härå, efter votering. Hvilken storartad uppmuntran ligger ej häri för andra i samma befattning. Besparingen motsvarar 5 båtlaster sand årligen i Nybroviken. Hon har för öfrigt den tröstande utsigten, om hon afstår pensionen, att sjelf få bli fattighjon — och det är ju å ömse sidor en ren affär?, som det heter på köp mansspråket. ! Tillgifnast. Ivar RR AN ET