Till en vän i viken. Bästa farbror! Det är nu en månad sedan farbror lemnade Sverge. Vi antaga således att farbror redan ett par veckor vistats i Nizza och hunnit srravgera sig för vinter-sejouren der. Den omtänksamma tant Agneta, som fått ett svårt anfall af sin envisa torrhosta, och derföre icke orkar skrifva, har beräknat att farbror redan börjat längta .efter underrättelser från Semlandet, och för den skull ålagt mig att dervid uppvakta fastän dagens händelser äro ganska torftira. en först några ord om ekonomien på Ingalunda. Tant är fullt inne i den, examinerar alla buden derfrån, utsätter dem för en korsad eld och säger att allt går förträffligt. Inspektoren har lyckats fill ganska högt pris försälja alla de unga och fela oxarne, för export till England. De gamla, mindre feta oxarne, hvilkas kött efter flere års flitig bearbetning af torpardrängarne nu ändtligen uppnått den norm Ia seghetrgraden, äro redan märkta af en Stockholms-slagtare för konsumtion här på platsen. Inspektoren har vidare till högt pris försält all den uttröskade hafran för export till England, och hoppas att all potatisen i hela trakten skall angripas af torrröta, utom den som finnes på Ingalunda, hvilken följaktligen bör blifva enormt dyr i vinter. Då spanmålshandlaren fick se hvete-profvet, bjöd han inspektoren genast på portvin, och det lärer betyda: vacker vara, och stigande pris. ?I jjol var det jog som fick bjuda honom på portvin? — anmärker inspektoren. Farbrot kan alltså påräkna en ganska god afkastning i är, men font Agneta ör fortfarande obenägen för frihandeln och hoppas att nästa riks