UTRIKES TYSKLAND. Grefve Bismarcks helsotillstånd synes icke vora så tillfredsställande, som man på sista tiden berättat. Hans återkomst till Berlin, som var besiämd till den 28 November, ble! åter uppskjuten till den 30, och det ansågs tvifvelaktigt om han då skulle kunna öfvertega sina göromål. En korrespondent vill veta att förslaget om Elbehertigdömenas annexion skulle föreläggas representanikam. maren som i lördags, o:a grefve Bismarck då kunde vara tillstäges. Krigsministern v. Roon återkommer till Berlin i denna vecka, Finansministern v. Heydt träffades för några dagsr sedan af ett sluganfall. Hannover är bland de nyförvärfvade områdena det land, der preussiska regerivgen och administrationen möta det bestänidasic motstånd. Reskriptet som bestämmer att; alla officerare före den 1 Januari skola tags afsked eller ingå i preussiska armån synes icke ha gjort den åsyfiade verkan, i des ett telegram gäger att nämnde åtgärd stött på betänkliga svårigheter och att preussiske militärguverasören Hardenberg i anledning dera? begifvit sig till Berlin. Man erfar derjemte att bland de hannoveranska officerarne biitvit spridd en flygskrift, som skall innebålla en mängd sällsamma antydningar om kom ; mande händelser och sluta med uppmaningar till officerarne att troget hålla ut tills deras egen konung om ett eller högst två år kallar dem till den stora afgörande strid, som skall åter uppsätta welferna på Hari novers tron. Officerarne hnvisas till legi-; timisternas lysande exempel och erinras om att dessa racd glädje gingo i döden för si konuogahus. Om någon ofticer vill gå i ländsk (icke preussisk) tjenst eller välja sig en annan lefnadsbana, skall kung Georg gerna bevilja dem afsked, men varnar dem deremot för alt ingå i preussiska earmen. Samtliga olffiegrare och embetsmän i den fordnahennoversnska generaladjutanisex peditionen ha skriftligen måst förbinda sig att eflemna expeditionens arkiv; genom en annan förordnivg har den s. k. Kronoch Chatullkassan? blifvit stängd och utbetalningen af bestämda summor till drotining Maria gjord beroende af preussibke guvernörens samtycke. I anledning af alla dessa spända förhållanden har preussiska regeringen uppgifvit planen att låta preussiska rinsar residera i de annekiersde tändernas ufvudstäder. Hannover skall varit utsedt till bostad åt kronprinsen, men detta gick om intet; i det kronprinsessan Victoria bestämdt furklarade att hon icke ville bo iett slott, som blifvit fråntaget hennes anförvandt konung Georg. ÖSTERRIKE. Inom Nedre österrikiska landtdagen höll deputeraden Kuranda under adressdebatten ett tal, som andades den djupaste förtvitflanm öfver Österrikes nuvarande sorgliga ställniog och ett glödande hat till Preussen och grefve Bismarck. Ingenting utiadressförslaget, yttrade han bland annat, gick honom så djupt till sinnves som ordandet om Österrikes uteslutande uv Tyskland. Så kunde, så linge det icke fortfara. Dettyska Österrikes uteslutande från Tyskland kunde omöjligen vara ett faktum af varaktig betydelse. Regeringen måste sträva att när ma sig de sydtyska staterna, hvilka likasom det tyska Österrike nu drifva omkring som simmande öar i hafvet och ha gemensamma intressen med Österrike. Den i Nicholsberg och Prag afslutna freden kan icke bli beståndande, regeringen anar sjelf de händelser som skola komma och förbereder derför reformer inom armån. Talaren kallade bland azanat grefve Bismarck den man, hvars namn han icke ens ville nämna ivom kammaren.? Det faller af sig sjelft att de preussiska tidningarne äro ytterst förbittrade öfver detta tal och anföra det som ett bevis på att Preussen icke får lägga händerna i kors, utan förbereda sig på att fortsätta det verk, som ännu endast blifvit till hälften utfördt. MEXIKO. . Till den amerikanska tidniogen New-York Herald meddelas i ett bref från Mexikos hufvudstad under den 29 Okt. följande om de sednaste händelserna derstädes: Kejsardömets öde är nu afgjordt. Maximilian har visserligen ännu icknedlagt kronan, men likväl lemnat sin tron, och i hans ställe regerar en främmande diktator, marskalk Bazaine. För öfrigt gick hela saken lugnt för sig; historien kan neppeligen uppvisa maken till en så fredlig revolution. Hvar uch en visste under sista veckan, att en katastrof nära förestod; stämningen var upphetsad till det yttersta, och om krisen ej kommit till utbrott, skulle fransmännens ställning i hufvudstaden blifvit mycket svår. Marskalk Bazaine skall hafva försäkrat flere kapitalister, att allt skulle gå bra, om sta