2 WIRIEA LP SLVR BV EE VV: Till de trenne frågor, som för närvarande taga uppmårksamheten i anspråk, den mexikanska, den romerska och den orientaliska, torde snart komma en annan, newligen den iberiska. Om man undantager Polen och Lithauen finnes det väl intet europeiskt land, der det förhatligaste godtycke för närvarande så råder och der lag och rätt så trampas under fötterna som i Spanien. Icke blott demokraterna, utan äfven alla konstitutionelt sinnade hafva lärt sig inse, att alla ombyten i regeringspersonalen, alla pronunciamentos, för att göra den eller den gene: ralen till ministerpresident, gagna till intet och att ett ordnadt rättstillstånd, som betryggar den individuella friheten, icke kan ernås, såvida man icke blir qvitt den mnärvarande bedröfliga dynastien. Det är af föga vigt, om jag förlorar mitt lif, blott jag räddar min själ, sade drottning Isabella, då hennes syster, hertiginnan af Montpensier, föreställde henne farorna af det nuvarande regeringssystemet. Om man blickar tillbaka på de sista månaderna af denna afskyvärda regering, blir man frestad att tro, att det älven är af ganska liten vigt, huru många andra menniskolif förspillas för att Srädda? Isabellas själ. Ministrarne Narvaez och Gonzalez Bravo fortfara med sina stränga förtrycksåtgärder. Trots deportationerna i massa till Filippinerna och Fernando Po äro fästningarne i Cadix och Cartagena uppfyllda af liberala, hvilka efter gammalt Pbeprötvadt neapolitanskt mönster äro hopkedjade med hvarandra såsom gealer.slafvar. Madrids gator genljuda hela nätterna af polisbetjenternas och gensdarmernas steg; husvisitationer företagas, medborgare och papper bortföras af alguazilen. Brefven äro icke säkra på posten hvarken i konungariket eller i kolonierna, dit de engelska postmyndigheterna, enligt offentligt tillkännagifvande, icke längre afsända några rekommendcrade bref, emedan spanska regeringen vägrar att lemna qvitton. Skatter upptagas för ett år i förskott, med banken och statsfonderna försökas allehanda taskspelerier för att godtgöra klostren för de förknappningar, de fingo vidkännas under Mendezabals refrring. Konungen, biskoparne i Avila, urgos och Segovia utgöra tillsammans med drottningens bktfader, pater Claret, och ?den blödande nunnan? den kamarilla, i hvars händer Narvaez och hans kolleger i kabinettet endast äro verktyg. Det är nästan otroligt, huru fullständigt det klerikala elemeaiet tillintetgjort ej allenast den borerliga, utan äfven den militära ordningen. Nästan alla de gamla officerarae äro afske dade, och på en nyligen i Madrid hållen parad såg man ett artilleriregemente utan någon endå sergeant. e spanska påtrioterna börja alltmera inse, att Spaniens och Paortngals förening under den uppriktigt konstitötionella portugisiska dynastien är det mål, hvartill man bör sträfva. Det hjelper icke att regeringen förjagat marskalk Prim och så många andra spanska militärer, som omfatta denna tanke, att den dömt till döden de tidningsredaktörer, som uttalat sig för unionen och att den med den yttersta stränghet vakar deröfver att intet fritt ord får utala sig genom pressen. Alla dessa tyranniska åtgärder göra i sjelfva verket den starkaste propaganda för unionsidn. Spanien och Portugal ha gemehsamma auor öch ha ätven under den nyara tiden en gång varit förenade (1578—1640), ehutu man då, lika litet som hos oss vid Kalmarunionens genomförande, insåg att föreningens grundval måstelvara inbördes och gemensam rätt och frihet. Viväga tro, att icke ett årtionde-skall förflyta, innan den iberiska halföns båda konungariken trädt i en förbindelse med hvarandra, som försäkrar dem om yttre och inre kraft och som, i det den befrämjar den politiska friheten och bidrager att krossa det ultramontana förfäande inflytandet, leder till utvecklingen af dessa af naturen så rikt begåfvade länders stora bjelpkällor i andligt och materielt hänseende.