brukarne 4taga i allvarligt betraktande, huruvida det ej är både klokare och manligare, att genom ökad sparsamhet och trägnare arbete sjelfve hjelpa sig att förbättra sin ställning. Ingen tulltaxa kan betala mina skulder?, yttrade en förståndig jord brukare, och han kunde sannirgeenligt hafva tillagt, att en protektioni:tisk tulltaxa ofelbarligen skulle försvåra hans egna bemödanden att betala. Hvarken jordegaren eller arbetaren kan draga den ringaste fördel af det ifrågasatta ömsesidiga fördyringssystemet, men minskade arbetstillfällen skulle blifva den säkra följden. Männe fegeringen vill ådraga sig ansvaret att, då påtagligen mången arbetsgifvare, som ej beror af eller begärt tullskydd, nödgats till följd af missgynnande konjunkturer inskränka sin verksamhet, genom rubbning af den tullfrihet lifsmedlen redan flera år åtnjutit ytterligare försvåra arbetarens ställnirg? Månne arbetaren, som med hvarje dag möter ökade svårigheter att erhålla någon dagspenning, vid en ifrågasatt konstlad prisstegning å lifsmedlen, skulle kunna afspisas med protektionisternas fagra löften: om högre arbetslöner?? Inga spetsfundigheter, ingen advokatyr kan fördunkla sanningen, som i all sin enkelhet är, att mången jordegare betalt för högt för sin egendom i förhållande till afkastningen; att vi numera mäste, sedan upplåningen afstannat, betala räntor och amortering till utiandet medelst våra produkter; och att den för landet så vigtiga jerntillverkningen har att kämpa mot missgynnande konjunkturer på den utländska marknaden. Dessa äro de hufvudsakliga anledningarne till den betryckta ställningen som dels måste tåligt uthärdas, dels allvarligen bekämpas. Påläggandet af lifsmedelstullar, eller öfverhufvudtaget hvilken. annan oförutsedd förändring som helst uti gällande tullsatser, skulle rubba den stadga som handeln och andra näringar så väl behöfva, utan att bereda åsyftad lättnad för någon samhällsklass. Det sades också rent ut vid sistlidne riksdag att de voterade tullsatserna på lifsmedel voro ?på försök?. Föreöket gällde ett bryta ned principen: ?det fria utbytet? och i stället införa det ömsesidiga fördyrandet? af landets produkter. Det misslyckades i allmänhet, och de förhoppningar protektionisterna hyst, att den nya riksdagen skulle komma att företrädes vis bestå af protektionister, torde kunna anses besvikne, enär Dagl. Alleh. nu gör sig så mycket omak för att få respekten iakttagen för de sista till K. M:t framburna rikets ständers beslut. Det är ganska vanligt här i Sverge a t alla de som gilla regeringens åsigter uti hufvudfrågorna, förhålla sig temligen passiva, hvaremot oppositionen är så högljudd som möjligt. Det kan således lätt inträffa att man någon gång förledes tro, att alla de stilla i landena? äro likgiltiga och att deras tystnad får befraktas såsom ett instämmande med dem som högljuddast och ordrikast sätta atmosferen i dallring. Så ungefärligen förekommer det oss då man talar om det oförsvarliga, ja, till grundlagsbrott gränsande, förfaringssätt af regeringen, i fall den skulle fördrista sig att ändra ett jota af rikets ständers beslut. Man borde väl kunna förutsätta att alla de ifrågavarande besluten voro fattade antingen af rikets ständer enhälligt eller med alldeles ovedersägligt stora majoriteter. Låt oss nu försöka att utreda huru härmed verkligen förhåller sig. Det kan ju vara egendomligt nog att kasta ännu en blick på ett riksdagsmaskineri, hvilket mången gång på det mest konstnärliga sätt lyckats frambringa de vidunderligasie resultater. Som man vet utgjordes riksdagen af fyra, i anseende till besluts fattande, lika berättigade riksständ — således fyra hela röster. Den omständighet, att grundlagen tillade majoriteten inom hvarje stånd rättighet att frambära sin åsigt såsom hela ståndets beslut, hindrar alldeles icke att, då man vill utröna riksdagens verkliga åsigt, man bör kunna tillåtas äfven taga minoriteterna i betraktande. Man måste naturligtvis medgifva, att hvarje riksstånd utgjorde en röstinom riksdagen och att hvarje riksdagsman utöfvade inflytande på besluten i förhållande till antalet närvarande ledamöter af det stånd han tillhörde då besluten fattats. Genom detta beräkningssätt kan man med aritmetisk noggrannhet utröna huru majoritet förhåller sig till minoritet inom hela riksdagen. Låt oss nu tillämpa detsamma på de omtvistade lifsmedelstullarne.