EFAMILJEN CR0IX-DE-VIE,) PAUL PERRET, Öfversättning från franskan. Hela Croix-de-Vie strålade i eld; tusentais facklor brunno, upphängda i träden, och belyste med sina glädtiga lågor slottet och dess dunkla ram af ekar. De fem kyrkosocknar, öfver hvilka godsets egor sträckte sig trängdes alla församlade, män, qvinnor och barn, i alln. När vagnen syntes i hvilken den unga markisinnan satt, hördes ibland hopen ett uthållande sorl liknande vindens genom urskogen. Några började löpa framför vagnen, svängande i händerna stora brinnande fack!or. Då hon körde in på gården smattrade från alla håll muskötsalfvor. Fru de Croix-de-Vie och markisen stodo på stora trappan. Enkefrun glömde reglor och bruk; i sin farhåga att ej visa rog glädje, glömde hon till och med sin egen värdighet, och gick hastigt ned utför trappan. Martel följde henne. Klädningen, som Violante, hvilken vid sin fars arm steg uppföre, bar, vidrörde markisen. Han liksom försvann i denna flod af musslin, som omhöljde honom; de aerifrån utgående parfymerna gjorde, ett en slöja bredde sig öfver hans ögon; han såg icke att Violante smålog emot honom. Man måste rätta sig efter de nya lagarne, hvilka enkefrun icke begrep; men man hade dock hittat på ett sätt att kringgå dem, och giftermålet skulle ega rum icke i kommunens hus utan i slottssalen. Croix-de-Vies ) Se A. B. n:r 251—258, 260, 261, 263, 265—269, 211—275, 277 och 279,