Också en social reform. Omständigheterna föranleda oss att redan nu gripa oss an med en retorm, med hvilken vi eljest hade tänkt göra början från och med ingången af nästkommande år. Man har mycket talat om den för vårt land egendomliga bristen på ett höfligt pronominelt tilltalsord och det tvång som detta innebär för umgängeslifvet. Försök hafva blifvit gjorda att få ordet ni allmäat antaget; men det går temligen långsamt, emedan det gäller att åter bringa till heders ett ord, som redan sjunkit i betydelse och fått en bismak af något sämre. En annan reform på samma område, men der det gäller att utbyta ett ord, som sjunkit i värde och börjar få en bismak, mot ett annat som är bättre, har alla utsigter för sig att ganska hastigt kunna genomföras. Vi syfta här, som man lätt torde gissa, på begagnandet af orden fröken och mamsell. I Europas öfriga civiliserade länder finnes ingen åtskilnad i benämningen på adliga och oadliga ogifta fruntimmer, hörande till hvad man plägar kalla den bildade klasgen. I Frankrike kallar man dem med det generella namnet Demoiselle ; i England Miss (om också benämningen mylady?; som kommit i bruk äfven för ogifta damer af den högsta aristokratien, understundom af artighet användes äfven till dew, som icke tillhöra denna aristokrati); i Italien Signora; i Spanien och Portugal Sefiora (lika för gifta och ogifta fruntimmer) och Seliorita; i Tyskland Fräulein; i Holland Freule; i Danmark och Norge Fröken. Mamsell är en kuriös och barbarisk förvyrängning af det franska demoiselle. Ordet tager sig vidunderligt och obehagligt ut för ögat, och är älven för örat platt och vidrigt (mamm-säll). Liksom en hop andra främmande ord, som vårt språk icke kunnat smälta och rätt tillegna sig, har detta ord efterhand sjunkit i värde och börjat få en viss bismak. På samma sätt gick det med franska ordet madame, hvilket till en början såsom fransyskt skulle vara nägonting mycket rart, men sedermera fått gifva vika för ordet fru. Tiden är inne att också mamsell aflöses af ordet fröken. Det är sannt, att hvarken fru eller fröken ursprungligen äro rent nordiska ord; de ha dock en fornnordisk rot och äro ända sedan 1400-talet införlifvade med vårt språk, i hvilket de taga sig ät såsom helt och håltet inhemska ord. Någon den allraringaste anledning, hvars före man vidare skulle bibehålla den egen.