Hvarje morgon kommer till Paris 7000 korgar, innehållande öfver en million ostron, och när qvällen kommer finns knappast en ostra qvar. Lyckligtvis har man vid OCalais upptäckt en ny ostronbank, och från Californien har ingått underrättelse om att man der börjat fiska ett slags ostron som I väga 100 skålp. stycket. Ar det sannt så Ikunona restauranternas bekymmer häfvas genom en direkt ångbåtsförbindelse mellan I Californien och Frankrike. Apropos ångbåtsförbindelse, så lära redan alla platser, på alla ordinarie ångbåtar, till alla turer nästa sommar mellan Amerika och Europa, vara antecknade af yankees med deras familjer. Personer och tidningar, som påstå sig vara säkert underrättade, uppgifva de till expositionen väntade amerikanarnes antal till omkring en million personer. Ett segelsällskap i Newyork ämnar samtidigt föranstalta en storartad kappsegling mellan nämnda stad och Havre. Priset blir 400,000 francs förutom en medalj, som ett parisersällskap låter prägla för att tillställa segervinnaren. Att man verkligen väntar ett fabulöst antal besökande till expositionen bevisar ett anbud, fom en spekulant nyligen gjorde, att betala en summa af åtta millioner francs för att erhålla rätt till att sedan för sin del inkassera inkomsterna af expositionslokalen. Spekulanten erbjöd sig att betala fyra mill. kontant och fyra mill. invigoingsdagen. Fiera af expositionsstyrelsen voro för, men pluraliteten röstade mot förslaget. För att erhåla rätt till att mot några centimer vid ingångarne till lokalen emottaga öfverplagg, käppar, paraplyer, galoscher och dylikt, har en person betalt 30,000 francs. I närvarande stund bör väl Orädd ha fått Havre i sigte, men medan vi vänta på att korvetten löper in i hamnen och börjar lossa sin dyrbara last, så kunna vi just göra en liten tripp ut till : Compiegne, der kejsarparet tar emot sina gäster i serier. Nu träffa vi första serien prinsar, marskalkar, markiser, grefvar, baroner, vikomter och generaler med eina fruar och döttrar. Den lysande skaran är församlad och njuter som bäst af ?Ett glas vatten?, som serveras af Theatre Francais artister. Men se hvilka drägter damerna bära! Kejsarinnan och hela den qvinliga hofstatens kostymer eriara om deras mormödrars eller mormors mormödrars tid. Kejsarinnan bär en klädning af hvitt siden med inväfda stora blomsterbuketter, och hennes hofdamers rober prydas äfven af gammalmodiga inväfda blommor, som likväl i färg och naturtrohet täfla med naturliga buketter. Förklaringen är den att kejsarinnan i sin sista mode-konselj beslöt att göra ett gammalt mod till nytt, blott för att uppmuntra Lyonerfabrikernas arbeten i konstväfnad. Sidentyger med inväfda blommor är således modet för dagen! Vi ha gjort vår skyldig: het och sändt den vigtiga nyheten till Sverge. Föga bekymrar oss att mången husfader skall krampaktigt omfatta sin portemonnaie då han läser dessa rader, som helt säkert skola uppväcka en storm mot männers och fäders kassor. Medvetandet att hafva förtjent en tacksam blick ur våra älskvärda Jandemaninnors ögon, håller oss skadelösa för de förbannelser som ljunga emot oss från det otäcka könets läppar. Första serien bryter upp från Compiegne och vi följa med, ty det dröjer åtminstone ett par dagar innan den andra serien kommer. Då blir det Odtons artister som få den äran att fägna den fin-fina publiken med sin nya pjes ?La Conjuration dAmboise?. Att tala om Cayenne då man kommer från Compiegne kan väl tyckas vara ett djerft hopp, men ?les extremes se touches? och det länder till vårt försvar. Liksom man hos oss uppe i Norden har börjat acklimatisera moripor och annat nyttigt vildt, så hafva fransmännen sedan länge försökt acklimatisera onyttigt vildt i Cayenne. Hos oss är den hemska straffkolonien bekant genom en ofta upprepåd önskan att våra ovänner måtte fara dit ?der pepparn växer? — det vill säga Cayenne. Tid efter annan hafva franska myndigheterna kommit att tänka på den gudomliga satsen: ?det är icke godt att mannen blifver allena?, och många skeppslaster fallna englar hafva afsändts, för att sällskapa med de, brottslingar som genom längre tids oklanderligt uppförande gjort sig värdiga en sådan lycka. För kort tid sedan afsändes åttio qvinnor, brunetta och blonda, för att bland de deporterade söka sig en ledsagare genom lifvet. En rapport från guvernören omförmäler att redan hälften af de nykomna damerna ha gjort goda partier, det vill säga att några blifvit gifta med mördare, andra med mordbrännare, tjufvar, förfalskare, stråtröfvare och alla andra slags brottslingar. Man måste verkligen, vara guvernör i Cayenne för att kalla detta goda partier! Guvernören begär i sin skrifvelse en ny sändning skönhe ler, så att hans undersåter måtte ha att välja på. Trehundra unga damer skola också afgå med första lägenhet. De vackra resultaterna i Cayenne hafva gjort att man beslutit sända hela galerslafstationen i Toulon öfver oceanen. I Januari skola desammanlänkade brottslingarne anträda resan till sitt nya hem, och sedan måste de franska romanförfattarne ge sig i väg till Cayenne när de vilja ha sina galerslafsämnen. Fransmännen anse denna åtgärd mycket vis och lyckönska sig att helt och hållet blifva af med denna brottens cch lasternas härd, som så länge haft sitt säte i Toulon. Men de som icke böra känna sig smickrade äro Byd-amerikanarne. Visserligen behöfva de ingenting frukta af sina väl bevakade farliga grannar, men de hafva rättatt knota öfver Gamla verlden, som så der sans facon inympar sina rysligaste pestbölder i Nya verldens kropp. Att befolka en koloni genom att sammenpara ett samhälles gröf sta laster kan heller icke ha något godt resultat. Äpplet faller icke långt ifrån trädet, säger evt ordspråk, och man ryser vid tanken på dessa arma barn, som skola ba en frigifven galerslaf till far och en mor, som en gång trampat allt heligt under fötterna. Nögra filantroper ha sökt försvara dessa kolonisationsförsök genom att påstå