Article Image
Causerier från Paris. Innehåll: Rustningar till expositionen. — Persiens och Söderhafsöarnes ansträngningar. — Exposition af lefvande exemplar af olika racer, af Brabmaner, Radjepouter, Malayer och Papuas samt af vackra och dygdiga pariserdamer. — Hotellvärdarnes rustningar för den blifvande campagnen. — Gastronomiska experimenter. — Hajstek och tryfferade sardiner; — En million Yankees i antågande. — Ett besök i Compiegne med första seriens gäster. — En ny mode-ordonnans från kejsarinnan. — Export af skönheter dit der pepparn växer. — Mordiska scener åteatrarne, ehuru icke på scenen. — Christina Nilsson. Den 21 November. Jupiter-Napoleon reste sig på sin tron och sade: Må allt som andas, lif hafver och röres, skynda hit till min hufvudstad, så att jag må kunna rätt lära känna den verld, hvars öden så länge hvilat i mina händer. Den stora verldsexpositionen blef beslutad, och ryktet derom gick ut öfver hela verlden. Eskimåerna uppe vid nordpolen tala icke om annat när de sitta samlade kring skältransfatet i sina snöhyddor, och när vildarne på Söderhafsöarne träffa samman mellan kokospalmerna, fråga de hvarandra: Hvad tänker du skicka till Pariserexpositionen? Afven till Persien kom ryktet om den stora täflingsstriden. De vise männen i Österlanden ströko sina skägg och vaggade sina turbanprydda hufvuden af och an, hvilket skulle betyda: Outgrundliga äro Sfinxens blickar, men hans vilja är helig, kom låt oss skicka honom en ask äkta persiskt insektpulver! Ett dekret afsändes till Hassan Ali Khan, Persiens sändebud i Paris, med befallning att han skulle taga expositionslokalen i ögonsigte, och framför ällt se efter om den plats, man tilldelat Persien, vore stor nog för en ask insektpulver. Hassan satt framför spiseln och rökte sin pipa, när dekretet kom honom tillhanda, men van att lyda blindt, klädde han sig genast i full galla och sände bud till sin svit att ögonblickligen följa honom till Champs de Mars. Verkligheten understiger alltid inbillnin gr men ingen regel utan undantag, och et. bevisade Hassan Ali Khan, ty vid åsynen af expositionspalatset utropade han: Allah är stor, men det här var fan besitta mig större än jag trodde! Då man visade honom Persiens ganska vidlyftiga exposiER sr mr LI tionsrum bleknade han, men ögonblicket derpå vände han sig till en af sina adjutanter och sade: Kasta dig upp på din eldigaste springare och rid i sporrsträck hem till Teberan. Säg de vise männen i rådet, att här är plats för alla Persiens skat:er, att de böra lasta alla våra kameler och åsnor med mattor, sjalar, juvelprydda schabrak och damascerade kroksablar, och genast sätta karavanen i gång mot vesterlandets stjerna, mot det strålande Paris. Adjutanten gjorde som Hassan befallde och är nu som bäst på väg till Persien. Dagen efter persiske ministerns besök i expositi. nslokalen lästes i alla Paris tidningar: Persiens minister, Hassan Ali Khan, besökte i går Champs de Mars, åtföljd af sin svit. Det storartade arbetet gjorde ett så mäktigt intryck på honom, att han genast affärdade en kurir till sitt jand för att uppmana dess industriidkare att icke spara någon möda, på detatt Persien måtte bli värdigt representeradt. Händelsen är lärorik och vi hafva upptecknat den som sådan, öfvertygade att om den icke kan åstadkomma något godt, så skadar den åtminstone inte. Invånerne på Söderhafsöarne hafva också fattat ett beslut. De ämna afsän a en vald samling tatuerade män och qvinnor som rof på deras mest utvecklade industri. På hvad sätt dessa artiklar komma att exponeras känner man ännu icke, men helt säkert skola de tilldraga sig stor uppmärksamhet. En doktor Jayrer i Calcutta har framkommit med ett förslag att sända lefvande exemplar af gamla verldens alla menniskoraeer. La Soci6t asiatique i Bengalen, som man rådfrågat angående detta förslag, påstår, att man hellre bör skicka exemplar af de många olika species af de racer som bebo indiska fastlandet och öarne derom kring.4 Segrar detta sista förslag, så skola de expositionsbesökande få se en Brahman från Ganges, en Radjepout från nordvestra fastlandet, Malayer och Papuas från öarne, ja, kanske till och med några afdelningar af SStryparnes rysliga sekt. Vi lemna dessa vilda framtidsutsigter och asiatiska societ6ns förslag, för att tala om ett förslag, som utgått från Parisersocietåns damer. Man ämnar inom expositionslokalen föranstalta en exposition till förmån för dem som lidit af de svåra öfversvämningarne i år. Flera tusende småtäcka fingrar hafva satt sig i rörelse för att framtrolla broderier, perlarbeten och andra lämpliga artiklar. Gåfvor emottagas från alla håll och man boppas komma till ett storartadt resultat. Pariserverldens vackraste och dygdigaste damer hafva erbjudit sig som försäljerskor, och helt säkert skall mången främling, som på samma gång gör en välgerning och skaffar sig ett ngenämt minne, betala flerdubbelt, då han vet att den förtjusande försäljerskan för den goda sakens skull ger en varm och tacksam blick på köpet. Hvar de goda parisarne tänka logera alla sina väntade gäster är icke godt att utfundera. Visserligen är hela Paris ett hotell. men i helt vanliga tider är detta hotell i det närmaste upptaget. Försigtiga expositionsbegökande hafva redan börjat insända beställningar på rum. Så äro Grand Hötel med sina 70 salonger och 700 rum, samt Hötel du Louvre, med, 400 rum, upptingade för hela sommaren. Äfven många at de mindre hotellerna hafva emottagit beställ ningar. Det blir en riktig skördetid för parisarne, som med all sin älskvärdhet likväl aldrig läta ett tillfälle att förtjena gå sig ur händerna. Det pris, som nu i allmänhet betingas för ett tarfligt rum under expositionstiden, är 20 franes om dagen. Men det är icke ensamt hotellvärdarnes ansigten, som stråla af fröjd vid tanken på cen kommande våren, som skall föra med sig otaliga skaror af framlingar, hvilka komma likt RA —-— JK -—fört FN ön FN Järn JR Pt GV Ir mn NY Fr JM — fr fåglar med gyllene fjädrar, för att plockade

28 november 1866, sida 3

Thumbnail