Danska konungens trontal ooh parti ställningen på danska riksdagen. (Ur ett enskildt bref från Kjöbenhavn.) — — — Enligt hvad som försäkras aj väl underrättade personer, hvilka ej äro beundrare af konseljpresidenten grefv.Frijs, har denne med hårdnackad beslutsamhet genomdrifvit trontalet af den 12 November mot konung Kristians och de öfriga mini:;strarnes vilja. Om det förhåller sig så, är det nästan otänkbart att ban ej skulle fått bestämda vinkar från Frankrike, och iså fall måste talet betraktas såsom ett godt tecken, si derföre att jag tror att Napoleon vill slåss med Preussen för Danmarks skull, men derför att det synes förebåda, att han vill slåss med Preussen, om det sluter sig till Ryssland, och då begagna sig af den slesvigska frågan såsom anledning. Under en sådan situation skulle Sverge kunna på ett afgörande sätt betrygga sin ställning och föra Nordens sak till seger, genom att sluta sig till Frankrike, men dertill fordras att I ären rustade; i annat fall lärer nog N:poleca öfverlemna Sverge åt sitt öde, hur det än rå gå hos oss; i alla händelser skulle han cå snarast låta vissa personer här sätta sig rikvigt fast i sadeln. Hvad våra egna rustningaT angår, är det nästan otvifvelaktigt, att dot begärda anslaget till nya gevär blir beviljadf. Partiställningen på riksdagen börjar nu klarna; den är ej eå alldeles galen. I början spekulerade B. Christensen på, att mot J. A. Hansen och Oktobristerna samla ett venster-parti af såväl grundtvigianer som Geert Winthers anhängare. Detta var föga .älbetänkt, ty ett sådant parti hade endast kunnat sammanhållas genom att sätta skandiaavismen i skamvrån. Lyckligtvis misslyckades försöket genast. Vid Obristensens sida stod f. d. ministern Carlsen och han är alltför utpreglad skandinav, hvilket han ock så litet dolde, att Geert Winthers trupp, särskildt Reinhold Jensen — för resten utan tvifvel en hederlig man, men ytterligt ensidig jemnlikhetssvärmare och derför kos: mopolit — strax drog sig tillbaka. Christensen måste då åtnöjas att bilda en bestämdt nationel venster, väsentligen grundtvigiansk, med Carlsen såsom erkänd chef. Detta parti har nyss konstituerat sig såsom en sluten kår, räknande några och tjugu medlemmar. De nationalliberala ha ock hållit ett möte; men beslöto att ingenting företaga för att organisera sig. Det är för resten öfverflödigt: kunna de besluta sig till att gå in på vissa den nationella vensterns önskningar med hänsyn till kyrkliga och skolfrågor, så kommer en naturlig, om ock visserligen ej uttryckligt aftalad, allians till stånd mellan dessa två grupper. Eno tredje grupp — också omkring 20 man stark — MHestår af yngre, till en del starkt skandinaviskt sinnade medlemmar (Nyholm, Frederikgseit m. f1.), hvilka väl ej vilja beqväma sig att taga B. Christensen till ledare och derför ej sluta sig till den nationella venstern, uven likväl i alla vigtigare frågor dela dess åsigter. När dessa tre grupper slå sig samman, ha de följaktligen majoritet i tinget, d. v. s. det nationella partiet är starkare än det antinationella. Det sistnämnda består nemligen blott af J. A. Hansen med hans gamla stab af diverse mer eller mindre tvetydiga politici — Frölund, Rugård, Alberti, Miällem 0. 8. Vv. — vidare af de få, rent augustinska aristokraterna samt G. Wintbers lilla flock, som naturligen känner sig dragen till denna sida och ej har någontiog mot Oktobristerna, om dessa blott hålla sina fingrar från Jylland, der G. Winther vill vara högsta hönset i korgen. Denna venster för nu ett häftigt krig mot Carlsen, men hittills har framgången j varit stor. Ledarne hade inbjudit alla äldre bondevänner, äfven de grundtvigianske, till en sammankomst, naturligtvis för att försöka om man kunde få ett vensterparti sammanfogadt genom det gemensamma hatet till ?de doktrinära?. Men, föratt utestänga all skandinavism, hade de hittat å ett formulär. som man skulla besvärja, omtrent eå lydande: ?man vill stödja regeringens bemödanden att upprätthålla ett sjelfständigt bestående Danmark?. . Bland dem som infunnit sig vid sammankomsten var också Krabbe (bekant för sitt yttrande, att Systemet af 15:de November 18637 borde ryddes af Veien?), som tillhör den mationella venstern. Han uppträdde skarpt mot detta formulär och dess ifrigaste förfäktare R. Jensen; han visade hvad som låg doldt under orden, och det med sådan famgång, att det ej blef nögontin af det antiskandinaviska partiets konstituering ; endast 13 tillträdde det föreslagna program: