STOCKHOLM den 23 Nov Revue des deux Mondes yttrar i sin poli tiska öfversigt för den 15 Nov. följand med afseende på Preussens förhållande fråga om Nord-Slesvig: ?Frankrikes inflytande på de underhand lingar, som slutade med fördraget i Prag har haft två synliga påföljder, konungari ket Sachsens upprätthållande och den före skrift, som innefattar förbehållet, att norr delen af Slesvig skall återlemnas till Dan mark, ifall denna föreskrift sanktioneras ge nom befolkningens omröstning. Det tal som konungen af Danmark höll vid riksda gens öppnande, erinrar om detta löfte Pragfördraget; men kan väl Frankrike, in nan detta löfte blifvit uppfyldt, mottag den tacksägelse, som den danska suveräne hembär det? Nordslesvigs återlemnande ä en lifsfråga för Danmark. Om man tillåte hofvet i Berlin att undandraga sig uppfyl landet af en så bestämd förbindelse, skal händelsernag gång medföra Jutlands besät tande af Preussen; och det ädla och fri lilla danska folket har då förlorat sin sjelf ständighet och tillvaro. Danskarne i Sles vig vänta med icke mindre otålighet är Danmark den upprättelse, som blifvit den lofvad i Prag. Det förlängda uppskofve med denna förbindelses uppfyllande har in en annan orsak än brist på god vilja ho: det preussiska kabinettet. Mer än halfve antalet af Slesvigs invånare, minst 300,00 menniskor, äro danskar till språk och race. Alla historiska minnen, alla en rik folklit teraturs sympatier draga dem till Danmark. Med väld slitna från sin själs och sitt hjer. tas fädernesland, förlora de all nationel tillvaro och försviona sorgligt under et! främmande välde. Tyskarne sjelfva erkänna, att norra Slesvig, är danskt. Danskarne i Slesvig ha skyndat att be. gära Pragfördragets verkställande i hvad det angår dem. Fyrtiosju ansedda män af alla danska partier i Slesvig infunno sig i Berlin i slutet af Avgusti månad för att framlemna en adress till konungen af Preussen. Adressens undertecknare bönföllo hos konungen att uppfylla deras käraste önskningar. De förklarade, att deras moraliska och materiella intressen icke kunde fritt och naturligt utvecklas, så framt det icke tilläts dem att bli förenade med Danmark, hvaraf deras race utgjort en del sedan de äldsta tider och med hvilket gemensamhet i historiska minnen och statsinrättningar förenade dem. Det var, förklarade de, deras öfvertygelse, att de skulle upphöra att finnas till såsom nationalitet, om de blefve införlifvade med en staty med hvilken de icke hade något gemensamt band. Tackande konungen af Preussen för den högsinthet, hvarmed haa samtyckt att återgifva dem åt det land, hvilket ensamt de kunde kalla sitt fädernesland, uttalade de sin förhoppning, att man skulle gifva omröstningen i Slesvig en sådan utsträckning, att alla de, som önskade en förening med Danmark, måtte kunna fritt yttra sig och sjelfva afgöra sitt öde. Vi ha noggrannt återgifvit ordalagen i denna märkvärdiga ansökan. Ödmjukheten hos dessa hederliga medborgare i ett land, som det despotiska charlataneriet lofvat omröstningens orakelauktoritet och folkbeslutets suveräna domsrätt, skulle vara rolig, om icke tonen hos män, som återfordra sitt fädernesland, bibehölle: en rörande vibration, som genomtränger alla det politiska språkets förblommeringar och fraser. De goda slesvigarne, som begåfvo sig å väg redan i Augusii, vänta ännu på svar af preussiska regerin gen. De ha velat tillägga till sin adress det instämmande, som deras landsmän derå tecknat. Trots de hinder af alla slag, som de preussiska myndigheterna lagt i vägen för det rättmätiga uttalandet af en önskan, som man genom fördrag förbundit sig respektera, ha 20,000 underskrifter blifvit samlade till förmån för adressen. Emellertid visar kabinettet i Berlin intet tecken till lif. Skall väl konungens af Danmark tal förmå det att bryta sin långa tystnad? Då Osterrike är den enda makt, som jemte Preussen undertecknat fördraget i Prag, tillkommer det måhända nämnda land att genom den föga omtyckta hr von Beust: uppfriska hr von Bismarcks minne? Skall hr Benedetti vid sin återkomst till Berlin ännu finna denna sak oafgjord? Finns det verkligen någon rättvisa, någon takt och något förstånd hos preussiska regeringen, då hon låter ekot af dessa pinsamma reklamationer framtränga till det uppbragta Frankrikes öron???