liga bevekelsegrund, -hvarigenom Lesneven fördes och qvarhölls i närheten; hon hade ej förgätit hans blickar den dagen då Bochardiere bestormades. Vid denna tanke uppsteg en rodnad på hennes panna; hon ryckte på axlarne och ofrivilligt började hon undersöka den afveobokshäck, som skilde trädgården ifrån skogen. Denana häck var kusappt fyra fot hög; en vig person kunde i ett språng öfverstiga densamma. Fröken Bochardidre smålog och sade: Han skulle ej våga det. Derpä satte hon sig ned på bänken, utmattad och nästan darrande, Hvilken natt, hvilken morgon hade hoa ej tillbringat. Hvar var väl då nu denna sköna frid, som hon förespeglat sig aftonen förut? Då tänkte hon med glädje på, att det för alltid vore elut med hennes tillfälliga och tvungna mellankomst uti alla dessa vilda förhållanden, af hvilka hon var omgifven; då trotsade hon verldens alla makter a:t kunna tvinga henne att hädanefter blanda sig deruti; hon trotsade till och med sitt eget hjertas rörelser att kunna göra det. Då bade Croix-deVie lemnat hennes faders gård; men nu hade Lesneven visat sig, och med honom återkom legenden. Hon skulle då ännu en gång nödgas till morgondagen uppskjuta boppet att åter få börja detta enkla, sanna Nf, som hon älskade, förnuftets lif; och spökgestalterna hade nu åter emot hennes vilja tagit kennes själ i besittning. Der höjde sig ännu sakta en ytterligare protest; bon sade sig, att hon skulle göra väl i att återvända till huset, att öfverlåta denne envise Lesneven åt det förfärliga öde, som han nödvändigt ville blottställa sig för; men hon ryste då genast, hon tyckte sig höra Chesnels bössa mellan föfven. Ännu ett Brott, och om det