lotsar haft att bekämpa vid räddandet af dessa sex menniskolif, då arbetet härvid upptog nära sju timmars tid under en stormig och ruskig Novembernatt; ty de räddade kommo först i land vid Sandhamn kl. 3 på morgonen, utan att för öfrigt ha kunnat berga det ringaste af kläder och effekter, men der man egnade dem all möjlig binvårdnad. Enligt kapten Olssons berättelse hade fartyget hela söndagen varit läck, och då han under snöstormen på vinst och förlust kommit innanför bojarne vid inloppet till Sandhamnsleden, var det nära att sjunka och ville knappt styra, utan dre! åt lä om farvattnet. Man hade försökt att utsätta båten, men en sjö bortryckte den, dervid brädgången sönderslogs, hvarigenom sjön inrusade så mycket våldsammare. Kaepten påstår, att om det varat ännu några minuter innan fartyget sattes på strand, hade man bestämdt sjunkit. En lycka i olyckan var, att fartyget strandade på det enda ställe å Korsö, der någon lifbergning är möjlig. Fartyget anses bli vrak. Man harimåndags bergat en del af inventariepersedlarne m. m. Befälhafvaren jemte den räddade besättningen äro uppkomna till Stockholm för att afgifva sin sjöförklaring. Den döde ynglingen kommer att begrafvas ute vid Sandhamn, nära scenen för detta beklagansvärda skeppsbrott.?