som du vill, min son, viskola skona Ren.5 Herr de Lescalopier hade blygsamt smu Sit sig ut genom den andra vagnsdörren, Markiken befallde, att man skulle laga till ett stort kalas för Croix-de-Vie-folket. Han helsade dem alla, en och en vid namn enigt det gamla bruket; derpå tog han bbens arm. Kom till trädgården, Rene, sade han, jag vill språka med er.4 Rend, blif nu ej förvånad öfver hvad jag vill säga er4, återtog ban. Jag är trött vid mitt bedröfliga utseende, min vän.4 SAckt, sade abben öppet, hela slottet... Ar trött dervid, likasom jag; säg ut meningen. Jag har tagit i betraktande, att jag bestämdt ej dugde till annat än att vara en plåga för dem som älskat mig de trettiotre långa år, som jag varit här i verlden.t Gifve Gud, att timman för edra trettioyra år redan vore slagen, min kusin!4 Rend, ni vet väl att den ej kommer att slå. Slaguret måste brista dessförinnan. Ack, min vän, om jag får döma af det pråk, som det förorsakat i dag bara genom att stanna af, så måste det bli en bedröflig limma. När allt kommer omkring så blir let ju ingenting annat än en adelsman mindre i verlden, och verlden kommer ej utt gå sin gång sämre för det.4 Martel!t utropade abben, har ni då innu icke...t I Febern? Ja, i sanning, handlingens fever, min vän, med en brännande törst efter tlusioner, bedrägliga ting och lögner. Gifs let då någonting vanligare bland menniskorna än passionen att bedraga sig sjelf? Yåväl, denna passion, det är den jag har. Den har just i dag hos mig uppsiått. Ack, ycker ni icke att jag motsäger mig sjelf? vika godt! tänk ej på hvad jag nyss sade. Ilvad jag sednast yttrat är det enda riktiga.