Danmark att hålia fest på helstaten, och ännu i det ögonblick, då preussarne stodo framför Dippel sjöng mr Punch följande vaggvisa för kung Christian den niondes nyfödde dotterson: Sof, liten, sof, ty England är troget såsom gull, Det hjelpa skall din morfar för din och AT dins skull, Och flottan från kanalen med kulor och med rut Skall komma och på tyskarnes ofog göra slut, Jag minns icke hur långt den engelska kanalflottan kom och hvilken kurs den styrde; hvad som är säkert är, att de för det danska krigets skull i Carlskrona och vid Horten utrustade eskadrarn3 aldrig kommo längre än til Hakefjorden, och att de värdiga söner af nordens frejdade vikingastam, som 118664 skulle häfda de svenska och norska flaggornas ära, på den expeditionen icke erhöllo så mycket som ett sår på ?vaden?: Med sådana exempel för ögonen kan det icke ha varit i hopp att uti Ryssland förvärfva en under alla omständigheter påräknelig bundsförvandt åt Danmark, som prinsessan Dagmar bytt om namn och religion, hvilket man kallar ?konfirmation?; men har hon, fattig flicka, gått in på partiet för att bli försörjd, så är hon äfven narrad, ithy att från hennes ryske brudgums sidå uppställts det vilkor i äktenskapskontraktet, att bruden skulle i boet införa hemgift och utstyrsel till ett belopp af 120,000 riksdaler riksmynt. Jag nämnde sår i vaden?. Här har i dagarne förts en liflig diskussion mellan ofI ticiella bladet och koogl. teaterns regissör hr Josephson angående möjligheten deraf att en tapper krigare, som Coriolanus onekligen var, skulle kunna erhålla några så beskaffade sår. Vid de första representationerna af Coriolanus påminte nemligen hjeltens vän Menenius hans mor Volumnia derom, att hennes frejdade son, då han slog Tarquinius, fick bland annat två sår på vaden?. Detta vore icke gerna tänkbart, mente P. T:s recensent; Shakspeares hjeltar vore icke af det slaget som lät såra si i vaden, och bearbetaren hade utan tvifve gjort bäst om ban följt den Hagbergska öfkversättningen och låtit bli att tillfoga Co-I riolanus några obehöriga sår. Af denna anmärkning fann sig bearbetaren hr Josephson i sin tur djupt sårad, och såret var så mycket smärtsammare som det var oförskyldt, då hr J. på det klandrade stället blndt följt den Hagbergska texten, som i upplagan af år 1847 ganska riktigt framställer Coriolanus med två sår på vaden i stället för på lår:t, men hvilket just kan göra publiken detsamma, eftersom Coriolanus i alla fall icke visar de ärr han bär på det ena eller andra stället. Hagberg har i de sednare upplagorna af sin Shakspeare rättat den felaktiga läsarten, och hr Josephson har lofvat att göra så med i fall I Coriolanus någonsin åter kommer fill uppförande, hvilket ligger i gudarnes knän — efler lår. EmeNHertid tro vi att äfven ett par sär på vaden skulle låtit försvara sig; Coriolsnus kunde ju ha fått dem vid något tillfälle då han varit omhvärfd af fiender. De bäda jättekonserterna I industripalatäro lyckligen uttörda. Till tacksamhet mot Försynen, som höll, sin skyddange hand öf1 ver dessa tillställningar, så att hvarken industribyggnadens tak sprängdes af de väldiga körerna eller dess gallerier nedstörtade under allmänhetens tyngd, har man föreslagit öppnandet af en särskild tjugofemöressubskriptiön bland. de. konsertbesökande, hvilken skulle tillfalla asylen för pauvres bonteux, och i så fall kan man säga att hvarje dag ger förnyad anledning til dylika öubskri sioner både bländ konsertbesökande och icke-konserthesökande, som vårt lif hvarje ögonblick hotas af faror: är det icke ett tak som faller ner på oss, så kan det vara en murare eller plätslagare, och sammanstörtar icke ett galleri under våra fötter, så kan en ramlande byggnadsställning medföra samma våda, Jag tälar icke om de äfventyr en tur på. jernväg eller pr ångslup kan medföra. Bland de vid den första konserten medverkande sångarne ha Herrar upsalienser, såsom man kunde vänta, tegit priset. Förteckningen öfver de musikaliska krafter, som assisterade vid nämnde storartade tillställning, ger för öfrigt nytt stöd åt en gammal iakttagelse om universitetslifvets förvånande förmåga att ut:eckla företrädesvis basröster; Man finner nemligen i studentkören mer än en half gång så många basar som tenorer, eller 145 mot 87. Läroverken äro i detta hänseende ännu mera lofvande; ty bland deras sångare finner man 101 basar mot 58 tenorer. Hvad punschen möjligtvis förskyller på ena hället, väslas utan tvifvel af målbrottet på det andra, Hur beskedligt det lefves i våra ordenssällskaper, P. B., N. N., W—6 m. fl. kan man se deraf att dessa vid konserten uppställt jemnt lika många tenorer som basar, eller 34 af hvardera siaget. Medan man å ena sidan sjunger ihop en prydnad åt Carl XII:s torg är men å den andra i ful: fart med att förstöra en del deraf. I torgets nordvestra hörna lägges sembgen nu som bäst grunden till ett hus, som kommer att inkräkta på ett stycke ai vestra allen, och som nästa vår skulle presentera en af sina knutar för de i nämnde all promenerande. Öfverintendenten och en af konstakademiens professorer stå i spetsen för det bolag som skaffat sig kunglig tillåtelse till föröfvandet af denna vandalism. Och överståthållaren och stadsfullmäktige, som haft ett samtal om saken, kunna in. genting annat göra dervid än iunderdånighet petitionera, ty platsen är kronans, och kronan är i dylika fell ännu i dag lika maktiulikomlig som på den tid enväldet herrskade här i landet. Och icke nog med att de allmänna promenaderna förstöras; älven mus erna lemnas af obetänksamheten till sköfliogs. Höra vi iczxe att Gustaf Wasas röstning blifvit nedtagen från lifrustkammar. Hi och inpackad ed a (ho rt on Jr VS PR äg DE AE RER AT KEESEEE