GCISRUTGVIOUGIA UTA JUTUAE BUITLUTLS LyFVV vo IUI under tredje qvartalet. Krönika. Innehåll: Venedigs uppvaknande till nytt lif. — Prinsessan Dagmars. förmälving med ryske tronföljaren. — Vanskligbeten af dynastiska och diplomatiska förbindelser och beräkningar. — Hvad man kallar konfirmation, och hurusom affallet från sina fäders tro iogalunda befriar från medförandet af hemgift. — Huraledes Corielanus med all heder kunde ba blifvit sårad I vaden. — Jättekonserteraa 1 industripalatset. — En ny aoläggning mot Carl Xill:s torg. — Sverge på verldsexpositionen. — Gastal Wasas rustning i fara. Tiomannarådet, sbirrerna, lejongapet, Suckarnes bro, blykamrarne, Orfanokanalen — se der några af de föreställningar vi af Quamal! äro vana att knyta vid namnet enedig! Med detta namn förenade sig giltid tanken på något hemlighetsfullt, förärligt. Det var Coopers bekanta roman ?Banditen? med sitt Byronska motto: Jag i Venedig stod, på Suckars bro, Ett fängelse, ett slott på hvarje sida, som gaf oss denna ängsliga id om Lagunernas stad, det Adriatiska hafvet: perla. Under de at hundra lampor upplysta portikerna skymtade vi alltid i någon mörk vrå den venetianska bravons dystra figur, på de glada festerna fruktade vi alltid närvaron af republikens spejare, med gondolierens sång och buffonens pladder blandade sig det halfqväfda skriet från något offer för en rättvisa, lika förhatlig genom det mörker hvari hom älskade att insvepa sig, söm genom den obeveklighet hvilken utmärkte henne. ? Förekom namnet Venedig i våra tidningars notiser från Italien, så erfor man derifrån icke något annat nytt, än om dödlig tystnad och ödslighet, öfvergifna palatser med sönderslagna fönster, portarne hängande på ett gångjern; gondolierernas sånger voro för evigt förstummade och från det fordom så lifliga Sankt Markustorget hördes hvarken knäpp eller kny. Men nu, hvilken märkvärdig förändring! Den sköna ödrottningen finner sig, liksom genom ett trollslag, plötsligt väckt ur sin sekelslånga dvala; gondoler till tusental hvimla åter på Stora Kanalen, gondoler med tält af siden och sammet, guldbroderade baldakiner, mattor af atlas, törsilfrade och förgyllda master samt besättningar strålande i silfver och guld samt alla ljusets glada färger! De förfallna palatserna ha som hastigast blifvit uppfejade, fått nya fönster insatta och pya lås och gångjern påslagna samt åter tagits i besittning af sma under den österrikiska styrelsen emigrerade egare, och några af de ruinerade patriciska familjerna ha ännu haft så mycket af sin rikedom qvar, att de kunnat uirusta ett halft dussin gondoler med en kostnad af 12 till 20,000 francs för dem hbvardera. Allt till firande af konuog Victor Emanuels intåg i sitt nyförvärfvade Tikes Hufvudstad! Festen beskrifves såsom i alla afseenden ?gärdeles lyckad?. Det enda missnöje som försports har kommit från folkets: sida, från detta folk, som aldrig blir nöjdt och som vid detta tillfälle förargade sig öfver att konungen alltför länge appehöll sig med de i dogepalatset för hans maj:ts i mottagande församlade embetsmännen, Byråkratien är således högsta hönset i korgen äfven i Venedig; för öfrigt finnes der, som här, en fri press, hvilken på dena högtidliga dagen hade sin egen gondol, med en liten handpress ombord, hvari trycktes en till konunens ära skrifven sonnett, somiännu helt uktig utdelades till den i gondelerna sämlade allmänheten. Samtidigt med konung Vietor Emanuels förmälning med Adriatiska -båfvet har en dylik högtidlighet firats vid stranden af Newa. Vi mena prinsessan Dagmars förmälning med storfursten-tronföljaren af Ryssland. Fundersamma politici ha i denna allians sett en ny fara för den skandinaviska Nordens sjelfständighet, då Ryssland genom nämnde förbindelse förmenås skola erhålla ännu en, visserligen alltid obehörig pretention på inblandniug i sina grannars angelägenheter fill den det förut tagit.sig på grund af ryska kejsarens dubbla egenskap af hertig af Oldenburg och arfyinge till Norge. Man har emellertid icke hört att grefve Manderström i någon mer eller mindre energisk not förbjudit lysningen till det ifrågavarande äktenskap.t, och således se vi icke för ögonblicket nägot att göra vid saken, utan få väl lugaa oss i den fatålistiska tron att staternas öden dock ytterst regleras af en puissance som står öf: ver hofven och kabinetterna, och hvilken, enligt sina humoristiska regeringsgrundsatger, ofta ger händelserna en helt annan vändning och utgång än som blifvit beräknad i monarkernas råd och diplomaternas öfverenskommelser. Si cest par moi quils regnent de la sorte, Je veäx, mes enfants,; que le diable memporte, säger den gode guden hos Beranger, Och hvad säger historien om frukterna af dessa dynastiska förbindelser? Konung Waldemar Birgersson var gilt med en darsk prinsessa, bon medförde ändå städerna Malmö och Trelleborg i hemgift; detta hindrade ej, att Waldemars svåger, konungen af Danmark, understödde hans bröder hertigarnes uppror, konung Carl XI låg i brinnande krig mbd Danmark under det han vär förlofvad med en dansk prinsessa; såsom Iiöftesmön för westfaliska freden -sällade sig svenskarne till Preussens fiender under sju åriga kriget utan afseende derpå att dävarände drottniogen af Sverge var konungens af Preussen syster, och den omständigheten att Gustaf III var förmäld med en dansk prinsessa, förhindrade icke det danska infallet 1 Sverge 1788. Drottning Carolina Mathilda af Danmark var syster tili konungen af England, drottnivg Marie Antbinette ar Frauärike sy