MUSIK. Jetaföra vi de båda s. k. jättekonserter nas musikaliska värde så ställa vi utan tvekan den förra högre än den sednare; ty på den förra koneersen fick man i den mest angenäma skiftning njuta än af den imponoerande styrken i den samfällda kören, än at den nästan oöfverträffliga omsorgen och fulländniogen i elitkören från universitetsstaden; och denna omvexling af storartade kraftyttringar med mästerstycken i utsökt finhet gaf åt musikfesten ew rikt intresse, som alltigenom lifligt uppehölls. Att strax ofvanpå i effners ?Låt dina portar upp?, med hela dess gammaldags melodiherrlighet uttryckt i väldiga, friska tonmassor, få höra Brudeferden 1 Hardanger?, med all der innerlighet i känslan och skiftrikhet i naturmålningen, som Kierulf deri inlagt, ypperligt framhållas i ett till den minsta detalj värdadt, rent och troget föredrag, måste äfven genom den kontrast det innebär, vinna det mest retande behag. Vi nämna blott ett exempel. På samma sätt följde Lindblads ?Stridsbön? på ?Wikingasäten? och Issefjorden? på ?Vart Land? — täflingar mellan kraften och behaget, som måste hänföra åhörarne, och verkligen gjorde så irikaste mått. På den sednare. konserten var omvexlingen visserligen formelt tydligare och större, då instrumentalmusik här varierade med sången, men i begge brancherna var det nu med massorna, med styrkan, man arbetade; och detta till en viss grad sången till men, emedan den aknstiska styrkan i äfven den rikaste kör aldrig kan mäta sig med den 1; ompösa ljudkraft, som messings